Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
serskilta nedgångar, som grufvan förut hade, sammanstörtade och för en lång tid
der afbröt allt arbete. Man berättar, att dåvarande bergmästarn Lybecker, när han,
af vissa för bergsmän märkbara tecken, befarade ett nära förestående grufras,
utgaf befallning att arbetet skulle upphöra och alla arbetare lemna grufvan. De lydde;
men då några dagar gingo om, utan att något hördes af, började de knota att vara
beröfvade sin arbetsförtjenst, och, när det oaktadt Lybecker fortfor i sin vägran,
utbrast deras missnöje i ett fullkomligt uppror. De beslöto, att utan hans tillåtelse
återtaga sina göromål, samlade sig med sina verktyg och stodo färdiga att nedstiga
— då grufvan nästan framför deras fötter sammanstörtade, och de med yttersta
lifsfara räddades.
Någon utförd beskrifning öfver denna urgamla grufva med sina fordom så rika
nu snart tömda kopparådror[1] tillåter oss icke utrymmet. Vi hänvise till den förr
nämnde Hülphers Dagbok för äldre tider och till en af C. Lindenberg utgifven
Beskrifning öfver Falun och Stora Kopparbergs Grufvan. Stockholm 1804;
samt inskränka oss här till några få anteckningar.
Grufvan är nära 200 famnar djup. Man nedstiger till grannskapet af dess
botten på långsluttande tämmeligen beqväma trätrappor; de sista trettio famnarna
måste man gå på stegar. Arbetarne nedfara äfven i tunna, hvilken de vid vissa
ställen måste skjuta ifrån väggen, att den ej skall fastna och hvälfva. Ofta stå
deras qvinnor på kanten af tunnan med armen slagen om tåget och sticka på sin
strumpa under det de nedsväfva i det förfärliga djupet. Tvenne stora salar äro
öppnade i medlersta trakten af berget — den gamla och nya Rådsalen. Till den
förra nedsteg Gustaf III och skref med krita på väggen: Gustaf den 20 Sept.
1788, hvilka ord sedan inhöggos i klippan. Man har anmärkt, att det trävirke,
som i sjelfva grufvan är användt till byggnader, är mer än det hvaraf hela Fahlu
stad är byggd.
Det intryck, som vandringen i denna underjordiska verld lemnar, kunna inga
ord måla. Den djupa tystnaden, som råder på dess mörka vägar, afbrytes då och
då, än af gnisslandet från något uppfordringsverk, än af arbetarnes sång, hvilkas
bloss man endast ser sväfva omkring i Orterne, som lyktgubbar i natten: än af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
