Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MORA.
Vi nalkas nu till sjelfva hjertat af Dalarna, och den trakt som en gång i fordna
dagar äfven var hjertat af Sverige — var den ort från hvilken, vid frihetshjeltens
röst, lif och mod åter tändes och utströmmade öfver det land, som för den
grymme Christierns slag låg tynande och blodigt. Vi hafva i Pl. 12 lemnat en
teckning af Mora kyrka och dess omgifning — en nejd evigt minnesvärd i Sveriges
häfder. Hit ankom Gustaf några dagar för Julhelgen år 1520, ständigt förföljd af
Christierns utsända efterspanare. I Mora prestgård emottogs han med välvilja af
Kyrkoherden Jacob Pehrson. Men denne vågade ej hos sig behålla honom. Han
fördes till den närbelägna byn Utmeland, der han hos Bonden Tomt Mats Larsson
gömdes i dess källare, och mat från Prestgården sändes honom. Men äfven här
söktes han af sina förföljare. En dag, då Bondens hustru var sysselsatt med
Julbrygden i den stuga der nedgången till källaren var, hörde hon Christierns folk
komma. Hon skyndade då att vältra ett bryggkar öfver källarluckan — och
lyckades således att göra äfven denna efterspaning fruktlös [1]. Så låg Gustaf gömd,
tills han en dag under julhögtiden framträdde, och efter slutad Gudstjenst tilltalade
den på kyrkovallen församlade allmogen. Manligt ljöd hans stämma, och
Nordanvinden förde hans kraftfulla ord öfver fältet [2]. Han beskref för dem Rikets
tillstånd: påminte dem hvad deras fader gjort under Engelbreckt och Sturarna,
uppmante dem att förena sig med honom, till fäderneslandets räddning och slöt med
dessa ord: “mina förfäders mod, mitt svärd och mitt blod — ty mer har icke
Tyrannen lemnat mig — är fäderneslandets, och fäderneslandets sak är min.“
Han erhöll väl ej genast af allmogen det svar, han hade hoppats, dock
förvärfvade han sig ännu många nya hemligen tillgifna vänner. Denna sinnesstämning
visade sig snart: ty då kort derefter en Dansk fogde, utsänd att gripa Gustaf, kom
till Mora, blef han af Rasmus Jute, en der bosatt man, öfverfallen och ihjälslagen,
[1] Öfver denna källare är det 1861 invigda Wasamonumentet upprest, och finnes den
ännu tillgänglig genom en lucka på golfvet.
[2] Dalkarlarna uppmuntrades att bistå Gustaf äfven deraf, att det alltid blåste
Nordan då han tilltalade dem, en vind, som ansågs lycklig vid stora och vigtiga
företag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 23:14:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0026.html
