Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att rättfärdiga detta omdöme vilja vi anföra, hvad tvenne utlänningar härom
yttrat, Schubert i sin resa [1] liknar en färd längs Ljusnan vid en efter Rhens eller
Wesers skönaste stränder, och Arndt anser nejden kring Jerfsö för den skönaste,
man någorstädes på jorden torde finna [2].
Allmogen, som bebor dessa bygder, är ej mindre intressant än den natur,
hvaraf den omgifves.
Man har kallat Helsingen Nordens Holländare. Denna benämning är endast
i vissa fall träffande. Väl utmärker han sig af samma stilla, ihärdiga flit och
industri-anda, samt i synnerhet af samma kärlek till snygghet, renlighet och prydnad
som Holländarn; men genom sin karakter af bergsbo, äger han dock i sitt lynne de
stora väsendliga olikheter, som alltid serskilja en sådan från invånaren af ett
slättland. Grunddraget i Helsingens karakter är saktmod, i detta ords betydelse af lugn
behjertenhet. Sådant har det visat sig både i krigets och fredens yrken. Men med
detta är han dock liflig och rask, som en bergflod i hans hemland. De fel, för
hvilka man beskyllt honom, äro skrytsamhet, högfärd och styfsinthet — fel, hvilka
ett missförstådt värde af välmåga och af en oberoende lefnad stundom inom denna
folkklass föder. Likväl torde ingen provins i Sverige äga en allmoge med sådan
bildning, som denna. Högst få finnas bland dem, som ej kunna skrifva och räkna;
och icke sällan träffas i deras boningar små bibliotheker af religiösa och historiska
skrifter. Deras umgänge röjer ofta en verkligen ovanlig belefvenhet, likasom deras
boningar och kläder en utmärkt snygghet. Mot främmande äro de vänliga;
gästfrihet möter vandraren, hvarhelst han träder inom en boning. Gumman lemnar då
fryntligt sin spinnrock, flickan hoppar glad ur sin väfstol, att, med den oegennyttiga
välvilja som röjer det goda hjertat, välkomna gästen. Man har med skäl anmärkt,
att i de socknar, der bönderna ej drifva handel, karaktern bäst bibehållit sin
ursprungliga renhet och godhet. Sådant är förhållandet med Alfta och Arbrå, hvars
invånare äro fromma, milda och godhjertade. Bönderna deremot i Bollnäs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
