Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af Asalärans himmelska Gudomligheter gömma väl ännu folkets traditioner
några namn, men de fästa dock ej vid dem någon rätt lefvande föreställning. Thor,
nordens äldste Gud [1], åker ännu i åskan — thordönet — öfver himlen. Af
Westergötlands allmoge kallas han Go-far (God far eller Goas far) och i Wermland
heter sydvest eller den trakt på himmelen, hvarifrån åskan oftast om sommaren
höres, Thorshålan. Freijas spinnrock glimmar i constellation Orion på den nattliga
himmelen och Odins jagt kallas i Skåne vissa för allmogen obekanta ljud i luften,
som stundom höras i November och December månader, väckta sannolikt af
flyttfoglar. Äfven Balders namn är bevaradt i en blomma (Anthemis cotula), som
Skånska allmogen kallar Balderbrå — Balders ögonbryn. Dessa och många andra
benämningar bevisa väl på ett märkligt sätt Asa lärans fordna allmänlighet i Norden,
dock är det ej inom dennna krets, som numera den egentliga folktron har sin verld.
För Kristendomens ljus hafva himmelens alla mythbilder bleknat och försvunnit:
det är inom och vid jorden — genom så kallade lägre naturgudomligheter — som
en andeverld, till största delen okänd för Edda-läran och sannolikt äldre än den,
fortlefver i folkets vidskepliga föreställningar. Vi skola här i korthet framställa dess
hufvudbilder. De ordnas för detta ändamål bäst efter de särskildta rum de intaga
i trenne flockar: såsom bergandar, jordandar eller vattenandar.
Bergen äro, enligt nordiska folkmythen, de skönaste slott. Bergkonungen med
sin drottning thronar der i tyst högtidlighet. Någon gång hör den enslige vandraren
skratt derur; och mången natt synnerligen Julnatten, slår konungen opp hvalfdörrarna
till sina salar, upplysta af oräkneliga ljus och hvilande på höga guldpelare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
