Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och finna sin enda föda, renmossan. Många upphöra derföre med sin nomadiska
lefnad eller åtminstone inskränka den. Men ett förändradt lefnadssätt bidrager i
allmänhet ej att bereda dem välstånd. Ovana vid tyngre och ihärdigare arbete
blifva de fattiga och sluta som tiggare. Välmåga träffas derföre nästan endast
bland fjellapparna; desse anse ock med ett slags förakt fiskarlappen och
strandlappen. Vi få tillfälle att i förklaringen öfver plancherna anföra några utmärkande
egenheter hos denna folkstam och de trakter den bebor.
FJELLEN.
Pl. 20.
Teckningen visar en fjelldal med mulen regnig himmel, hvars låga skyar,
klufna i smala, täta pelare nedstiga ända till marken och med sin tjocka stående
dimma förmörka föremålen. Detta fenomen inträffar merendels alltid under en lugn
regnig dag, och då derigenom fjellvandrarens utsigt så stänges, att han knappt ser
hundrade steg omkring sig, försvåras icke blott hans vandring utan göres ofta
ganska farlig [1]. Med ordet fjell förstår man vanligen de berg, som stiga till en
höjd der träd ej mer kunna växa. Teckningen har också på förgrunden endast
några låga björkbuskar, det enda trädslag, som, här hopkrumpet till dverggestalt,
förmår att tränga sig fram. Ur den beskrifning öfver våra lappska fjelltrakter,
som en stor svensk författare [2] lemnat, vilja vi anföra några drag.
”Då man öfverstigit gränsen för tallen och granen (vid pass 2800 fot nedom
gränsen för den eviga snön), utgör björken” — säger han — ”ensamt den låga
skogen. Med en kort, vresig stam samt stela knotiga grenar tyckes den sätta sig
till motvärn mot den häftiga fjellblåsten. Dess ljusgröna lifliga färg fägnar väl
ännu ögat, men är tillika ett bevis på vextlighetens vanmakt. Snart blir denna
skog så låg, att man uppstigen på en tufva kan öfverse den hel och hållen.” Den
glesnar allt mer och mer och lemnar rum för solvärmen att framlocka fjellväxter:
fälten betäckas af renmossa. Snart upphör björken och fisk finnes ej mer i något
[1] Jemför, Voyage pittoresque au Cap Nord par A. F. Skjöldebrand. Nouvelle Ed. pag. 154.
[2] Geyer. Svea Rikes häfder sid. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 23:14:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0045.html
