Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Södermanland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lägger ännu Bruden någon gång en silfverpenning i skon, då hon går till Kyrkan,
att ej pengar må tryta i boet, och ännu kan man under vigseln få se, huru hon
smyger oförmärkt sin fot framom brudgummens för att få välde i huset eller ställer
sig, med en ömmare omtanka för framtiden, så nära intill honom som möjligt, att
ingen ond ande må kunna träda emellan deras hjertan och störa deras lycka.
Vid bröllopsbordet mottages hvarje rätt som inbäres med en egen melodi af
spelmännen; skinkan uppträder under sin högtidliga marsch och tårtan under sin. Vid
måltiden aflägger bruden på en serskild talrik några bitar af hvarje rätt, och en
tiggare, om också för tillfället bjuden, måste vara tillhands att af henne mottaga
denna gåfva. Första polskan, hvarmed hon sedan, anförd af presten, öppnar balen,
har i Wingåker ett eget namn jemte egen, sannolikt mycket gammal, melodi. Den
heter Höglorfven; anledningen till detta namn kunna vi ej uppgifva. I fordna
tider har den äfven haft ord. men hvilka nästan alldeles gått förlorade. Innehållet
synes varit ett något fritt skämt öfver bruden[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>