Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blekinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfre ändan af bordet, högstolar ännu finnas eller förvaringsplatser, der dessa
dynor eller bolstrar (höjene som de kallas), uppstapplas, tills de skola begagnas.
De äro vanligen fyrkantiga och små, liknande hörndynor i de moderna divanerna
och granna efter råd och lägenhet.
Julen, Skandinaviska folkets käraste högtid, firas här som öfverallt med
festliga lekar och tillställningar — under muntra Julegillen. Man dansar på halmen.
Flickorna roa sig att kasta halmstrån i taket: så många af dem som fastna i
sparrarna eller takspringorna, så många brudmän komma i framtiden att pryda
deras Brudstass eller Brudtåg. Juldagen efter slutad Gudstjenst, skynda Bönderna
sig det fortaste de kunna att spänna för sina hästar. Den som först kommer hem
till byn, får först skörda det året. Så påminna ännu flere vidskepliga bruk och
sedvanor om Julens urgamla betydelse, då den var en offerfest för kommande årets
gröda. Märklig är Julbordets hufvudprydnad, den så kallade Julhögen, — en
Krokan, bestående för hela helgen. Den utgöres af tre till fyra väldiga bullar, lagde
på hvarandra; öfverst på dem en prydlig ost, kransad rundtomkring med äpplen.
Denna hög tjenar till fot för en ljusstake med armar eller för ett grenljus, som
påtändes då familjen Julafton samlar sig till måltid. Den står orörd qvar till
Trettondagen, då den borttages och förvaras, och först på sommaren, på första
slotter-dagen blifva bullarne och osten af slotterfolket förtärda.
Vi hafva på Pl. 53 visat en Blekingsbrud och Brudgumme, som med kärliga
blickar helsa hvarandra. Drägten är tagen från Jemjö socken. Vi vilja till
teckningens förklaring låta ett åsynavittne beskrifva ett bröllops öfliga högtidligheter i
dessa trakter och bedja läsaren jemföra hvad vi i ett föregående häfte, ordat om
ett dylikt i Dalarna.
Det var en söndagsmorgon mot slutet af sommaren. Solen hade knappt höjt
sina första strålar öfver den klara molnfria himmelen, då redan allt var i den
lifligaste rörelse i Brudgummens, den unga Bondens, gård. Tjenstefolket sprang om
hvarandra i ifrigt bestyr, Hästar framleddes, putsades och sadlades. Gårdsplanen
hvimlade af menniskor. Från alla sidor kommo ryttare i sporrstreck’ klädda i blåa
kapprockar, som flägtade efter hästryggen. De voro bjudna gäster, Brudens och
Brudgummens slägtingar, grannar eller vänner. Man samlades kring stugudörren;
der brudgummen Sluteligen högtidligt utträdde, klädd i svart jacka och svarta
underkläder, med piska i handen, på bröstet en stor blomsterqvast, der på orten kallad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
