- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
79

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blekinge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Brudgumme. De gingo, såsom man säger, ur hand och i hand. Först långt
öfver midnatt kom tiden för den sista dansen, då flickorna slogo en ring om
Bruden, att så länge som möjligt skydda henne mot de gifta qvinnornas bemödande att
rycka henne till sig, och samma strid börjades mellan ungkarlarna och de gifta
männerna. Den var ytterst liflig och stormig, innan ändteligen segern vanns af de
sednare. Nu vidtog den offentliga afklädningen, hvarvid i synnerhet Hofriddarne
betjente Bruden och Brudpigorna Brudgummen. Brudtomman vakade öfver, att allt
gick ordentligt och anständigt till. Snart stod Bruden bland sina plundrande vänner,
beröfvad krona, och guldsmycken och bjefs, endast i snörlif och en lätt
underklädning; Brudgummen hade förlorat sin jacka och lifstycke — då de båda störtade ut
till brudkammaren och alla efter dem med brinnande ljus i händerna; Talmannen
med en hel knippe af sådana. [1]

Följande morgon väcktes gästerna af Bruden, som nu i sin hvardagsdrägt, med
håret undangömdt under hufvudklädet, gick omkring i husmoderligt bestyr att med
en morgondryck undfägna sitt främmande. Nästan hela dagen igenom dansades
eller anställdes lekar; endast matstunderna gjorde deruti ett afbrott. Ölkannan och
brännvinstumlaren vandrade flitigt omkring. Till aftonmåltiden ikläddes Bruden åter
sin fulla skrud. Talemannen, som dervid, likasom dagen förut, hade sin plats vid
Brudgummens venstra sida, höll ett långt och prydligt tal[2], hvarefter man
började med Brudgåfvorna, först af föräldrarna och sedan af alla karlarna. Hvar och.
en förkunnade med hög stämma hvad han i löst eller fast ville skänka de nygifta,
hvilkas tacksägelse Talemannen för hvar och en serskilt tolkade. Ett glas och en
handtryckning beseglade gåfvan. Brölloppsfesten fortsattes till Thorsdagen, då Gästerna
åtskildes utan att några särdeles betydliga oordningar vid dryckeslaget förefallit [3].


[1] Fordom brukades att vid detta tillfälle inbränna Brudparets namn i taket, hvaraf
gamla stugor ännu bära märken.
[2] Första Brölloppsdagen vid bordet brukas stundom att Presten håller det vanliga
talet öfver de nyvigde.
[3] Blekingsbons fordna vildhet, en lemning från hans vikingalif, har numera
försvunnit. Men ännu i medlet af förra århundradet, voro deras gästabud så stormiga,
och slutades ofta så blodigt, att qvinnorna, som åtföljde dem, togo i hemlighet
med sig svepning, af fruktan att ej få sina män lefvande med sig tillbaka. Den
minsta oförrätt hämnades med att spänna bälte, ett envige, som gick så till, att de stridande läto knyta sig tillsamman med sina bälten, för att icke under striden
kunna åtskiljas och höggos sedan med knifvar. »Huru långt tål du kallt jern?»
sporde de hvarandra, och märkte ut med tummen på stålet, hur lång udd de skulle
bruka. Striden slutades sällan utan mord. I Snapphanarnes förfärliga grymheter
under Carl XI:s krig med Danmark, voro äfven Blekingsboerne deltagare. I gamla
urkunder säges om dem, att de voro de värste sjöröfvare i Östersjön, hade samlat
sig stora skatter och egde många krigsfångar bland sig, hvilka de behandlade som
trälar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free