- Project Runeberg -  Ett år i Sverige /
87

(1864) [MARC] Author: Christian Didrik Forssell With: Anders Grafström, Johan Gustaf Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skåne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


<i>„En kom ej så arm från Tyskeland
Hade han ett svärd i sin hand.
Kunde han dansa, springa och hoppa,
Han skulle hafva skälla och förgyllda klocka [1]."</i>


Och en Fransysk Skald från denna tid besjunger en Hermelinskappa, på hvilken
skinnen voro så fästade, att hvart af de små djuren har i munnen en guldring och
om halsen en silfverklocka. Dessa klockors samljud finner han mycket ljufligt[2].

I Pl. 41 se vi Sluteligen den unga hustrun i vapenhuset vid ingången till
kyrkan, der hon, enligt Christelig sed väntar att åter blifva intagen efter sin barnsbörd.
Omgifveserna antyda det rum, der hon befinner sig. Käpparne i vrån intaga de
fordna svärdens och vapnens ställe, då enligt lagen för kyrkofrid, ingen tilläts att
beväpnad inträda i kyrkan. På sidan synes ändan af en likbår, hvars
förvaringsrum vapenhuset eller, som det merendels uttalas, våckenhuset vanligen är.

I qvinnans drägt märka vi den hvita hufvudbonaden med sina utstående flikar.
Till dess vederbörliga uppfästande behöfves en viss kunskap och ett eget handlag,
hvarföre icke alla qvinnor kunna fästa sin klut, synnerligen i de trakter, der seden
fordrar att den på ett konstigare sätt skall läggas, såsom med veckade skynken
vid öronen och tredubbla snibbar på ryggen. I hvarje by finnes derföre vanligen en
viss bondqvinna, som förvärfvat denna kunskap och biträder sina grannar vid deras
toilette. Hustruns kappa är blott en på axeln fästad kjortel, hvars lif, hopviket,
utgör kragen.

Hvad allmogens lynne och lefnadssätt i denna trakt angår, så anmärkes med
skäl hos qvinnorna brist på ordning och snygghet i deras hushållning, en följd af

[1] Sådana funnos till och med på skor, I den fordna Psalmboken förekommer i en
Julpsalm: »der de klockor klinga in regis curia» (i Konungens hof), hvilka ord
hänsyfta på klädernas bjällror.
[2]

— »tres doucement sonnoit
Quant au mantel frapoit le vent.
Je vous dis, gue par nul couvent
Harpe, ne vielle ne rote,
Ne rendoit point se doulce note.
Comme les escelles d1 argent:»


heter det i den gamla sången, anförd af De Fresne ur Romanen la Violette.
Jemför Ihres Glossarium.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:14:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarsverg/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free