Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Segling från Portsmouth till Maderia. - Maderia. - Segling tillRio de Janeiro och uppehåll derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Janeiro erbjuder. En haj lomade kring fregatten, men utan att vilja
bita på den för hans räkning utlagda krok; granna delfiner glänste i
vattnet och en stor sköldpadda framrodde sin klumpiga lekamen.
Förmiddagen användes att snygga upp fartyget något litet och torka de
många efter de föregående dagarnas regnskurar ännu våta klädesplaggen.
Middagstiden började sjöbrisen sakta fläkta från sydsydost, och
fregatten framskred långsamt, ja nästan omärkligt mot inloppet. Molnen
skingrades allt mera och mera, och snart framträdde en mängd berg
af vexlande former, såsom Sockertoppen, Märsen (a gabia) eller Lord
Hoods näsa, m. fl. andra, de flesta klädda i en rik och
mångskiftande grönska. Kl. 4 e. m. friskade vinden och vi passerade förbi
holmarne Tucinho, Mai, Pai m. fl., nära under skansen Santa Cruz, och
ankrade kl. ½ 6 på Rios redd. Brasilianska flaggen saluterades med
tjuguett skott, som från skansen Villeganhon med samma antal
besvarades. På redden lågo amerikanska fregatten Congress, med
Commodore M’Keevers standert; engelska korvetten Dido, en bekant från
Portsmouth; norrska korvetten Örnen, kapiten Diricks; engelska
ångfartygen Cormorant, Plumper och Rifleman, samt en fransysk brigg.
Dido hade seglat från Plymouth d. 31 Oct. och inkommit den 7
Dec, utan att hafva på vägen gjort något uppehåll; Örnen hade
lemnat Madeira d. 5 Nov. och äfven anländt d. 7 Dec. Han hade
således haft 32 dagars resa, vi blott 27.
Den 17 anlände korvetten Lagerbjelke, som anlupit Teneriffa, men
hindrades af motvind och regnbyar att förr än följande dagen nå
ankarplatsen i grannskapet af fregatten.
Staden Rio de Janeiro har så många gånger blifvit beskrifven,
att vi, fruktande att endast trötta läsarens tålamod genom att
uppehålla oss dervid, nästan voro färdiga att genast åter gå till sjös. Det
kringliggande landet må åt naturforskaren erbjuda ett rikt fält för
studier, likasom herrliga utsigter åt älskaren af naturskönheter, men
någon större stad finnes knappast, som hos den blott resande lemnar så
få angenäma minnen. Det nöjsammaste är att i fartygets båtar segla
på redden, gå i land på någon holme och skjuta småfogel, samt taga
sig ett bad. Staden erbjuder intet behagligt för ögat, intet umgänge,
inga nöjen, utom stundom en medelmåttig opera, de tarfligaste
lifsmedel äro dyra, och det ohyggligt höga priset på transportmedel, för att
komma någorstädes, tvingar att afstå från färder utåt landet, det enda
som kunde skänka något nöje. Man landar på en ruskig och snuskig
trädtrappa, kring hvilken stojande negrer trängas och rofgiriga
tulltjenstemän stå på lur, färdige att taga kläderna af kroppen på folk.
Man går vidare: negrer, papegojor och åsnor skrika i kapp, stank och
orenlighet pina näsan, och ögat finner knappast ett enda föremål, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
