Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Segling till Plata-floden och uppehåll i Montvideo och Buenos Ayres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högst få hus i Montevideo äga något anspråk på yttre
prydlighet, de flesta äro enkla och hvitrappade. Fönstren äro stora och
räcka nästan ända till golfvet i rummet. Alla de i bottenvåningen äro
försedda med starka jerngaller, bestående af ett antal upprätt stående
stänger, infällda i muren, och två vågrätt öfver dessa befintliga
tvärstänger. Gallren äro oftast grönmålade och skjuta stundom en fot
eller så utom muren, så att man, sittande i fönstret, obehindradt kan
se utåt hela gatan. Man skulle tro att husen härigenom skulle få
ett fängelselikt utseende, men detta är alls icke fallet; man ser ofta
galler, som snarare utgöra en prydnad, och de äro dessutom nära nog
en nödvändighet i ett land, der man om sommaren lefver för öppna
fönster. Till det inre äro husen både vackra och beqväma. Högst
obetydligt trä ingår i deras byggande och eldsvådor äro så godt som
okända.
Blott ett egentligt torg finnes i staden. Dess ena sida bildas af
cathedralen, en ganska vidlyftig byggnad, med kupol och två torn.
Dess yttre eger föga eller intet anmärkningsvärdt, dess inre är
ganska vackert, ehuru något förfallet och tomt. Bristen på verkliga
prydnader ersattes ej af de brokiga grannlåter, hvarmed de många
sidoaltarena äro omgifna. Ett stycke från torget leder en port ut på en
öppen plats, stadens marknadsplats; genom en annan kommer man
derifrån ut i förstaden, belägen utanför de gamla, till en del förfallna
befästningslinier, som omsluta den egentliga staden. Förstaden, byggd på
samma sätt som den gamla, var i början af 1840-talet ganska vacker och
vidsträckt, men en stor del deraf har, under den nioåriga belägring
staden haft att uthärda, blifvit så godt som alldeles förstörd. Oaktadt
man ej räknade mera än tre månader sedan belägringen eller
blockaden upphäfdes, och framtida tillståndet var intet mindre än betryggadt
såg man dock redan nybyggnader i gång. Några års fred och ro, och
Montevideo skall åter vara en välmående och blomstrande stad.
Redan i Rio hade vi fått veta att general Urquiza förklarat sig
mot Rosas och med under befäl egande trupper, förstärkte af
uruguayska och brasilianska, satt sig i marsch mot Buenos Ayres. Vi
skola längre fram återkomma till dessa händelser, ty de båda
Plata-republikernas sednaste historia är så sammanvecklad, den ena med den
andras, att den lättast låter behandla sig i sammanhang. Rosas’
personlighet är öfverallt så ingripande, att man kan säga att allting
vänder sig deromkring, och den hör Buenos Ayres till, hvarföre vi till
ankomsten dit lemna det historiska åsido, för att sysselsätta oss med våra
personliga äfventyr i Montevideo.
Den befolkning, som rör sig på Montevideos gator, är vanligen
mycket blandad och brokig, och de i staden förlagda franska trupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
