Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Segling till Plata-floden och uppehåll i Montvideo och Buenos Ayres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram; alla, äfven damerna, lemna honom trottoarens inre sida [1],
hvilken han någongång krusar för att emottaga; han besvarar med en
vänlig värdighet de passerandes helsningar, men är tolerant nog att
taga en kättare af sina bekanta i hand, kanske till och med vexla en
pris snus med honom. Hundar taga i ro sin siesta på trottoarerna,
utan att låta sig störas af de gående, som å sin sida lugnt klifva
öfver de hvilande djuren. Blir något af dessa medelst en lämpligt
använd fot uppmanadt att gifva rum, lyder det vanligen uppmaningen
utan att taga humör, snarare med alla tecken till undergifvenhet.
Nyårsaftonen företogo några officerare en ridt utåt landet, och vi
meddela en af dessas berättelse derom.
”Efter att hafva erhållit hästar, en för ögonblicket till följd af
kriget ej öfverflödande vara, begåfvo vi oss åstad på den väg som leder
åt Cerro. Innan vi hunnit ur staden mötte vi en derstädes bosatt
landsman, doktor Michaelsson, som till oss framförde en bjudning till
bal för aftonen. Vädret var öfver all beskrifning vackert och landet
stod ännu i sin gröna skrud. Vi passerade ut genom en del af
förstaden, som under kriget blifvit alldeles härjad, så att blott tomma
murarna af några få hus funnos, de öfriga bildade endast grushögar.
Hästarne voro goda och förde oss raskt framåt förbi åtskilliga landtställen,
af hvilka en del blifvit under belägringen skonade för förstöring
för att tjena till bostäder för herrar Oribe et Kompani. Snart anlände
vi till ett ställe benämndt Paso Molinas, hvarest vi måste vada öfver
en bäck, som väl vanligen lägger föga hinder i vägen för de
vägfarande, men nu var uppsvälld af gårdagens regn. Man drog sina fötter
så högt upp som möjligt och anträdde modigt färden; men när ett par
redan voro nära andra stranden, snafvade en af de efterkommandes
häst, och föll med sin ryttare omkull i det halfannan aln djupa
vattnet, utan vidare skada för ryttaren än den af badet. Straxt på andra
sidan bäcken var ett litet värdshus, och der slogo vi oss nu ned för
att låta vår kamrat kläda af sig de våta kläderna. För att dock ej
förspilla tiden beslöts att medan de torkade fortsätta ridten, och genom
sammanskott af kamraterna fick den olycklige mannen tillräckligt
kläder för att kunna anständigt presentera sig, om ej i staden,
åtminstone på landet, och värmen var tillräcklig för att tillåta äfven den
lättaste drägt.”
”En ung Gaucho[2], som händelsevis befann sig på stället och sett
hela tilldragelsen, gjorde oss uppmärksamme på att den omkullfallne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
