Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Segling till Plata-floden och uppehåll i Montvideo och Buenos Ayres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att antaga att just Urquizas grymhet rekommenderat honom hos Rosas,
som funnit sig belåten med en befälhafvare, som, utan att afvakta
befallning, utförde de grymheter, hvartill möjligen öfrige officerare ej
utan bestämd befallning låtit förmå sig, ehuru de talrika rapporter, man
från flera af dem eger i behåll, och hvari de skryta öfver sina blodiga
bedrifter, gifver anledning tro att villiga bödlar hvarken saknats, eller
att deras förfaranden varit republikens högste styresman ovälkomne. De
återfalla således på honom, som ej blott tillåtit, utan äfven anbefallt
dem, samt berömt och belönat verkställarne.
Ett enda fall kan ännu finnas, det att alla dessa grymheter äro
diktade. Biografi-författarens nedrighet ligger då i klar dag; men
olyckligtvis är åtminstone en god del af dem för väl bevittnad och
bestyrkt för att tvifvelsmål om deras verklighet skola kunna uppstå.
Längre ned fortsätter artikeln sålunda sina diatriber: ”Hvad kan
man vänta af en låg själ, som föredrager förnedring framför
uppfyllandet af sina pligter såsom menniska och medborgare? — Huru kan
man understa sig att tala om organisation, då man bryter sina eder,
drager svärdet mot sina bröder, trampar deras rättigheter under
fötterna, förstör deras egodelar, nedblodar deras fält och sträfvar att
åter försänka dem i den anarki, från hvilken de blifvit underbart räddade
genom den upphöjde, ryktbare och dygdige embetsmäns bemödanden,
hvars förtjenster Urquiza misskänner, och hvars makt han vill störta?
— Han, den brottsligaste bland Argentinerne, som stred i
Decemberupprorets leder innan ännu republikens första styresmans blod
kallnat[1]; han, som konspirerat mot general Mancillas lif och general
Echagues myndighet, båda hans välgörare och förmän; han, som ej
kunde försvara en provins mot Paz, som flydde för en af Mascarillas
förposter, som lät sig besegras af Rivera och ej kunde öfverändakasta
Madariaga, som i strömmar utgjutit sina landsmäns blod, biträdt vid
deras pinande, förnöjt sig åt deras plågor, hånat deras böner likt en
kannibal dansat bland sina offer; denna vildsinta menniska, denna
lumpna, af glädjenymfer och frillor omgifna mördare, skall han blifva
den stora Argentinska nationens återupprättare!? — Nej; intet folk
förnedrar sig så djupt, ingen historia omtalar så skymfliga händelser.
Hellre tusen gånger med ära försvinna bland fosterlandets ruiner,
sluta som Numancias och Sagunti innevånare”, o. s. v.
Huruvida nationen delade don Pedros entusiasm hafva vi
redan sett. Vi hafva nu lemnat tillräckliga prof på denne herres
publicistiska stil, och kunna blott beklaga att en kunnig och i andra
afseenden förtjent vitterhetsidkare lånat sin penna till dylikt. I artikeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
