Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sand och småsten. Landet liknar alldeles det vid Spiring Bay. Den
branta stälpa, hvarmed det stupar mot stranden, liknar till utseendet
mycket Englands kritkust, men består enligt King af lera, liggande i
fullkomligt vågräta lager, af hvilka en del äfven innehålla grus och
kiselstenar. Från foten af stälpan till högtvattenslinien består
stranden af kiselstenar och grönaktig lera, mellan sistnämnde linie och
lågtvattenslinien af samma grönaktiga lera, som genom bränningens
verkan blifvit hopklappad till stenhårdhet. Bottnen fortfar ett stycke
ut i sjön af samma beskaffenhet och bildar en en till tvåhundrade alnar
från stranden dermed parallelt löpande ås, öfver hvilken en båt
knappt flyter vid lågt vatten. Derutanför ökas djupet gradvis och
bottnen består af lös grönaktig dy. Höjdskillnaden mellan lågt och
högt vatten är vid springtid trettioåtta fot [1].
Klockan 8 om aftonen passerade vi Cap Virgenes på ungefär
tre mils (½ sv. m.) afstånd. Ofantliga skaror af sjöfågel betäckte
stora sträckor af farvattnet förut: deras plaskande upprörde vattnet så
starkt, att man på något afstånd ej kunde tillskrifva dess skummande
annan orsak än bränningar. Vi styrde nu sydvest långs med landet
för att passera Dungeness udde, så benämnd af sin likhet med udden
af samma namn på engelska kanal-kusten. Den är låg och består
af sten och grus, hvarpå bränningen oftast bryter temligen våldsamt.
Östra delen af Eldslandet var nu i sigte: det liknar till sin bildning
alldeles Patagonien, ehuru aflägsna betydligare höjder visa sig. En
stor rök sågs uppstiga derifrån. Vinden var nu helt laber, men tiden
satte inåt Possession Bay, sundets östra öppning, och klockan ½ 11
ankrade vi sydvest om Dungeness udde på tjuguåtta famnars djup
och lerbotten. Mörkret hindrade nu att skönja andra än de närmaste
delar af landet. Vädret hade hela dagen varit serdeles vackert, och
Eugenies inträde i Magalhaens ryktbara sund gjordes under den
praktfullaste solnedgång någon inbillning kan tänka sig: ingen
beskrifning kan derom gifva något begrepp. Dylika praktscener måtte ej
vara ovanliga i dessa trakter. D’Urville omtalar en i sin Voyage
au Pole Sud (I. 87 och noter), hvilken tyckes hafva gjort ett djupt
intryck på så väl honom sjelf som flera af hans skeppskamrater.
Innan vi nu segla vidare in i sundet, vilja vi i korthet redogöra
för de märkvärdigaste expeditioner som besökt detsamma[2].
Portugisen Ferdinand Magalhaens, i tjenst hos Kejsar Carl den
Femte, upptäckte den 21 Oktober 1520 östra inloppet af det sund, som
ännu bär hans namn. Dagen var då, såsom ännu, den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
