Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af vara skyttar medföljde för att anskaffa några exemplar af de foglar,
som i talrika skaror svärmade omkring på alla håll, och tycktes
hafva sitt högqvarter på Magdalena-ön, hvilken också af Spaniorerne
tillförene kallades Gås-ön (Isla de los Patos). Båten återkom efter en
timmes förlopp med fjorton foglar af skarf-slägtet och underrättelse
att farvattnet var rent, med ej under sex famnars djup på något
ställe. Den vanligen begagnade farleden går norr om Martha- och
Magdalena-öarne längs södra stranden af Elisabeth-ön. Med den nu
blåsande vinden skulle det för oss blifvit till betydlig tidspillan att
följa denna farled, som dock otvifvelaktigt är renare än den vi valt,
hvarest kryssning torde vara vådlig och bottnen är dålig för ankring,
som man kan se af den myckenhet tång, eller så kallad kelp, som
här växer och frodas.
Redan innan vårt inträde i sundet hade vi sett lösryckta stånd
af denna sjövext, här fingo vi se den rotfast och betäckande stora
sträckor af vattenytan. Den växer på betydligt djup — Cook uppger
på ända till sextio famnar — och når derifrån ej blott upp till
ytan, utan stjelkar och blad ligga äfven flytande långa stycket
derutåt. Allmännast träffas den dock på grundare vatten, hvarest bottnen
består af sten. Denna växt är en verklig välgerning mot sjömannen,
för hvilken den i dessa trakter nästan ofelbart utvisar klippor och
grund, dock undantagandes sandbankar, som lyckligtvis sällan här
förekomma, och för hvilka lodet kan varna. Man träffar väl ofta kelp
på ställen, hvarest man utan fara kan segla, men passerar ej gerna
derigenom utan förut skedd undersökning. Drifkelp, eller sådan som
lösryckt drifver med vind och ström, igenkännes oftast lätt nog på
sitt oordentliga och hopvräkta utseende från den rotfasta, som ligger
utåt vattenytan i parallela strimmor. En mängd små fiskar, krabbor
och andra hafsdjur trifvas väl bland kelpens stjelkar och blad, och
sjöfåglar ses ofta simma deromkring eller segla på drifkelpsflottorna.
I dessa aflägsna och ödsliga farvatten, der af menniskan utlagde och
underhållne märken och prickar väl knappast någonsin kunna komma
till stånd, åtminstone ej till någon fullständighet, och dessutom på
yttre kusten ofta skulle bortföras af sjögång och strömmar, är denna
växt en dyrbar gåfva af försynen. Huruvida den af sjömännen begagnade
benämningen innefattar en eller flera arter, lemna vi åt de
naturkunnige att afgöra: vi hafva blott anmärkt dess nytta för sjöfarten.
En vacker beskrifning på den djurverld, som lefver och rörer sig i
kelpmassorna, har Darvin lemnat i Voyages of the Adventure and
Beagle, III. pag. 303—5.
Elisabeth-ön och de närliggande holmarne St. Magdalena och
Martha äro af likartad bildning med den redan beskrifna delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
