Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sundets stränder. Dessa börja här antaga ett helt annat utseende.
Bergmassor börja visa sig och tilltaga i höjd allt som man kommer
söder och vester ut. Deras branta sluttningar och taggiga spetsar
bilda en skarp kontrast mot de åt öster belägna flacka kullarna, och
kontrasten förhöjes ytterligare genom den frodiga vextlighet en i dalarna
och högt uppåt bergens sidor, hvilka äro betäckta med tät löfskog,
då man österut knappast varseblifver en enda buske. Högre upp på
bergen aftager naturligtvis vextligheten, och åtskilliga bergstoppar
hinna öfver snögränsen, som här vill säga 4,000 till 3,500 fot öfver
hafsytan. Betydliga snömassor qvarligga dock oftast hela sommaren
igenom vida längre nedåt sluttningarna, i synnerhet på bergens södra
sidor, der snön faller tjockare o«h ej åtkommes af solstrålarna, och på
åtskilliga ställen hafva stora glacierer bildat sig, af hvilka en och
annan räcker ända ned till stranden. Det högsta berg i dessa trakter
har blifvit benämndt efter den ofvan omtalade Sarmiento. Det är
beläget vid vestra ändan af det egentliga Eldslandet, är omkring
7,000 fot högt, och synes i klart väder ända till Elisabeth-ön, ett
afstånd af sjutton svenska mil.
På eftermiddagen fingo vi i vester sigte på ett ångfartyg, som
tycktes ligga till ankars och elda på. Kort derefter satte det i gång
och höll kurs åt oss. Vinden blåste nu frisk, och vi löpte med en
fart vida öfverlägsen ångbåtens, men drejade bi för att invänta
honom. En båt afsändes derifrån med en officer, som vi funno vara
kapiten Stewart, chef å Hennes Brittaniska Majestäts ångbåt Virago,
hitsänd för att uppfånga tvänne fartyg som blifvit tagna af upproriske
och förbrytare från Chilenska nybyggare i sundet. Dessa
händelser skola snart utförligare vidröras. Kapiten Stewart gjorde hos oss
förfrågningar angående det ena af de tagna fartygen, ett barkskepp,
som han visste hafva seglat österut ur sundet, men vi hade ej sett
något dylikt och hade således inga underrättelser att meddela. Efter
en stunds samtal for han åter ombord på sitt fartyg och återvände
till sin förra ankarplats vid Punta Arena, ett af de Chilenska
nybyggena. Han hade några dagar förut återtagit det andra af röfvarne
tagna fartyget, en engelsk skonert, hvilken han lemnat i Playa
Parda[1].
Kl. 7 om aftonen anlände vi utanför Port Famine. Vinden
blåste rätt ut ur hamnen, så att vi måste kryssa in. Vi skulle just
vända för sista gången innan ankringen, rodret var redan nedlagdt
och fregatten uppe i vinden, halsar och skot lyftes och storseglet
gigades med detsamma, då fregatten helt beskedligt stadnade på en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
