Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydligaste udden af Södra Amerikas fasta land, visade sig alldeles tydligt.
Det bildas af en tvärbrant bergklump af omkring 800 fots höjd, och
hänger genom litet lägre land tillsammans med en 2—3,000 fot hög
bergkedja. Kl. ½ 1 e. m. skuro vi dess meridian. Vädret var nu i alla
afseenden vackrare och refvet stacks ur underseglen. Sundets vestra
hälft öppnade sig för våra blickar, och på dess norra strand syntes
Cap Holland, en hög klippa, öster om hvilken i en liten vik, kallad
Woods-Bay, vi ämnade ankra för natten. Efter att inalles under
dagen vändt genom vinden trettiofem gånger, befunno vi oss kl. ½ 9
e. m. derutanför. Båt afsändes för att undersöka ankarplatsen, och
snart ankrade vi något öster om viken på sjutton famnars djup,
botten af sand och dy. Man ligger väl ej här så väl skyddad som inne
i sjelfva viken i lä om de höga berg, som åt vester omsluta den, men
som hviloplats för natten var vår ankarplats ganska lämplig.
Hållbottnen är utmärkt god.
Följande morgon kl. 7 voro vi till segels med en frisk bramsegelsbris
från vestnordvest, som dock oupphörligt kastade än åt ett håll,
än åt ett annat. Vädret var klart och vackert, men kyligt: thermometern
visade 8° , och alla bergstoppar voro beklädda med skinande
nyfallen snö. Denna dags segling var högst intressant. På norra
stranden syntes det sågtandade ödsliga Tre-spets-berget (Three peaks
mount), Santa-Cruz-berget m. fl., på den södra Roldans klocka, Ponds
berg och längre bort massor af klippor upptrafvade öfver hvarandra
och klädda i snö. Vid de många på denna sida befintliga djupa
vikar och rännor, som mellan Eldslandets ö-labyrinther leda ut i
hafvet, syntes flera glacierer, af hvilka några räckte ända ned till
stranden, och fjellbäckar nedstörtade med skummande fart från svindlande
höjder. I vattnet hvimlade och blåste hvalar i stort antal, men ingen
tycktes vara af de af hvalf ångare sökta arter, utan såkallade ”finbacks”
eller ”humpbacks”, hvilka båda slag äro vådliga att harpunera och
lemna föga späck. Middagstiden voro vi utanför Fortescue Bay och
inträdde i den del af sundet, som blifvit kallad English Reach [1], och
som, tillika med påföljande Crooked Reach, är dess trängsta del.
Längs södra sidan ligga här några höga, klippiga, kala holmar,
hvilka genom trånga, men djupa rännor äro skiljda från Eldslandets
vestra stora ö [2], som af Sarmiento erhöll namnet Santa Inez’, af
Narborough Ödslighetens land (Land of Desolation.) Vextligheten är nu
vida mindre frodig och i synnerhet mera inskränkt i afseeende på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
