Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Segling från Montevideo genom Magalhaens Sund till Valparaiso.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidden, än kring Port Famine: dess gräns här dragit sig betydligt
längre ned på bergssluttningarna, och man ser ej så stora träd som
förr. Efter kl. 3 e. m. började strömmen sätta starkt emot, och
försvårade betydligt den i anseende till utrymmets inskränkthet kinkiga
kryssningen. KL ¾7 ankrade vi på Yorks redd, strax vester om
mynningen af en liten flod benämnd Bachelor-floden[1], på nio
famnars djup, botten af sand och snäckskal. Strömmen satte nu åt
sydsydost med en fart af två mil (1/3 sv. m.) i timmen.
Utsigten från ankarplatsen var ej mindre märkvärdig än de, hvaraf
vi under dagens segling njutit. Åt söder bakom Carl den tredjes ö,
berg öfver berg och snöfält vid snöfält, åt norr helt nära oss den
spetsiga klufna Bachelor-piken, kring hvars fot floden slingrar sig i
en af frodiga träd och buskar prydd dal. På afstånd kala och
snöklädda berg af de mest omvexlande former, och i nordvest mynningen
af Hieronymi-rännan (Jerome Channel), genom hvilken man inkommer
i de vidlyftiga vikarna Otway Water och Skyring Water, af hvilka
den förra endast genom ett näs af måttlig bredd skiljes från Magalhaens
sund vid Cap Negro och den sednare genom ett dylikt från en
djupt ingående vik af Stilla Hafvet.
Vi landade vid mynningen af Bachelor-floden och spasserade ett
stycke långs dess strand. Denna floddal är ett verkligt litet paradis
för dessa trakter; man skulle ej väntat sig något så täckt och leende.
Flodens klara och strida vatten flyter mellan frodiga skogar och små
gröna fält, der stora buskar af Fuchsia, betäckta af blommor, tycktes
med förkärlek valt sin plats och frodas. Men bristen på lefvande
varelser gaf åt allt en karakter af ödslighet. Vi sågo endast några
änder, som ej läto sig nalkas inom skotthåll. På flodens högra
strand, ett litet stycke från dess mynning, funno vi några öfvergifna
hyddor. De voro till formen som en upptill rundad hattkulle, ett
par famnar i tvärlinie och byggda af i marken nedstuckna spön, hvars
öfre ändar blifvit sammanböjde och hopknutne, och i mellanrummen
andra spön inflätade. Sannolikt hafva de dessutom varit täckte med
skälskinn eller dylikt. Man såg genast att de stått länge öfvergifna
och äro sannolikt samma hyddor som Fitz-Roy omtalar sig hafva sett
1829, och redan då utan innevånare. Högar af halft förvittrade snäckskal
och sjöborrar lågo derbredvid tillika med delar af ett hvalskelett.
Det var verkligen med saknad vi i skymningen lemnade det vackra
stället för att återvända ombord. En färd i båt uppföre floden skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
