Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Uppehåll i Valpariso; segling till Callao och vistelse därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyger, som finna förmånligaste afsättning, i synnerhet som allt dylikt
hastigt och ofta förändras. Det blir väl knappast andra svenska fartyg
än befraktade eller fraktsökande, som komma att besöka Chiles
hamnar, utom kanske något med trälast.
Oaktadt tillgången på kreatur och hästar är god, måste dock
priserna vara ganska höga, emedan oxkött i Valparaiso kostar lika
mycket som i Stockholm, eller tio gånger så mycket som i Buenos
Ayres. Vi känna ej priset på kreatur, men hafva hört det på
hästar uppgifvas. Regeringen brukar för kavallerihästar betala sexton
till tjugu piaster, och mycket högre torde ej priset vara på den simple
guazons ridhäst. För en bättre häst betalas femtio till hundrade
piaster, men man träffar dem som uppgå till tjugu uns eller
trehundrafyrtio piaster[1]. Dervid komma både rasen och inridningen i fråga,
ty i Chile träffas hästar, som äro inridne till hvarjehanda konster,
såsom att galoppera kring en påle på så kort afstånd att ryttaren
oupphörligt kan nå den med handen, på gifvit tecken ögonblickligt
stadna från starkaste språng, med flera dylika, som till hög grad af
fullkomlighet skola utföras af många. Chilenen går vid hästens
tämjande mindre våldsamt till väga än gauchon, så att den dervid ej så
ofta skadas. Man ser ock i Chile utmärkt sköna djur: deras byggnad
är starkare än pampashästarnes, som dock anses snabbare på
slättmark. Deremot äro de chilenska säkrare på fötterna, och det väcker
främlingens förundran att se huru man här sätter af i fyrsprång utför
knaggliga backar, så branta att det hos oss skulle anses för ett
öfverdåd att der rida i traf. Det förefaller oss ock som om sadel och
ryttare hefunne sig litet längre bakåt på hästen än hvad som i Sverige
är vanligt. Såsom prof på den uthållighet här i Chile träffas hos
hästen, vilja vi blott anföra Darwins försäkran, att han utan uppehåll
färdats tolf timmar å rad på en häst, som förut på nära två dygn ej
erhållit den ringaste föda, emedan sådan ej stod att få[2].
Mulåsnor finnas här af förträfflig beskaffenhet, och de hegagnas
till de flesta transporter i det inre af landet. När man ser ett sådant
djurs spensliga kroppsbyggnad och fina ben, — finare än den ädlaste
arabiska hästs, — förefaller det alldeles orimligt att det skall kunna
bära de bördor, hvarmed det belastas. På slät mark är vanliga tyngden
omkring ett skeppund, men något mindre i bergiga trakter, och
djurets läraktighet är lika förvånande som dess styrka. För hvarje
mindre trupp mulor finnes en ”madrina” — gudmor — med hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
