Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Segling till Puná och uppehåll därstädes; segling till Panamá, samt uppehåll der och vid Perl-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
taga fartyget i besittning. Fregatten ankrade strax bredvid skeppet,
och Hamburgerbriggen, som följt henne, ett litet stycke längre bort.
Barkassen rodde upp under skeppets akter och lade till om
styrbord vid gångbordet. Något tecken till försvar förmärktes ej, men
när båtarne lade till, visade sig en karl, som dock bar sig helt
fredligt åt, och ej på något vis försökte hindra de ankommande att gå
ombord. De vid dylika tillfällen vanliga försigtighetsmått vidtogos:
luckorna pålades och poster med laddade gevär utställdes. Den nämnde
karlen uppgaf sig vara fartygets tunnbindare[1] och heta Peacock, att
alla röfrarne dagen förut med fartygets båtar begifvit sig i land, och
att ingen mera än han sjelf funnes lemnad ombord. Rummet
undersöktes nu, men utan att någon der anträffades. En sexpundig
metallkanon stod på styrbords gångbord och befanns laddad med bitar af
gamla harpuner, mejslar och hvarjehanda jernskräp. Seglen, som hängde
lossgjorda, beslogos, fartygets papper togos i förvar och fördes
ombord på fregatten, och vi funno prisen vara hvalskeppet George
Howland från New-Bedford, kapiten Cromwell. Tunnbindaren uppgaf att
det hade ombord omkring 280 fat spermaceti och 70 fat trån.
Fartyget var mycket väl utrustadt, men nu till den yttersta grad
nedsmutsadt, så att man för stank knappast kunde vistas i kajutan.
Premier-löjtnant Fries erhöll order att taga befälet derpå, och tunnbindaren
afsändes till fregatten för att förhöras. Den lilla skonerten blef
äfven undersökt; den var en usel däckad båt, full med skämd
proviant, sönderslaget porslin, trasiga kläder och annat mer, ballasten i
rummet var öfverdragen med stelnad blod, hvaraf äfven däcket var
nedsöladt, och en gräslig stank mötte den ombord kommande. Sedan
allt blifvit ordnadt återvände barkassen och öfriga båtar ombord på
fregatten. Kort derefter uppgåfvo några af märsgastarne att de från
rårna sett att flera personer än den nämnde Peacock funnos ombord,
men gått ned genom förluckan. Oaktadt det osannolika i denna
uppgift skickades en båt till prisen, med befallning om ny undersöknings
anställande i alla vrår, men den ledde ej till annat resultat än det
föregående. Alla prisens båtar saknades, hvarföre fregattens joll
lemnades till dess begagnande.
Tunnbindarens berättelse var som följer. Medan fartyget låg till
ankars vid Charles Island[2], som det anlupit för att hemta vatten och
bränsle, kom en hvalbåt långs sidan, och de i denna befintlige
personer förfrågade sig hos kaptenen, om han vore villig att låta sin
timmerman reparera deras båt. Kaptenen förklarade sig ej kunna bifalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
