Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Segling till Puná och uppehåll därstädes; segling till Panamá, samt uppehåll der och vid Perl-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der ombord befintlige personer blifvit afdagatagne. Om alla dessa
sednare tilldragelser sade han sig ej ega någon närmare kännedom,
emedan han förstod högst obetydligt af spanska språket, och han
endast genom lyssnande på röfrarnes samtal kunnat få kännedom om
tilldragelserna. Den 24 Mars hade han hört att de i båtarna begifvit
sig af från fartyget, och sedan allt blifvit tyst, kröp han försigtigt
upp på däck, hvarifrån han såg en af båtarna styra åt Puná, och de
andra två åt Tumbez. Åsynen af fregattens höga master förklarade
genast för honom orsaken till den hastiga afresan. För att skrämma
bort de infödingar, som han såg segla på sina balsas i skeppets
närhet, att komma ombord, satte han några hattar och tröjor upp på
spakar, så att de på afstånd sågo ut som folk.
Sedan Peacock slutat denna sin berättelse, yttrade han sin fägnad
öfver att hafva undsluppit den fara, hvaraf han så länge hotats, och
att hafva fallit i så goda händer. Han återsändes samma qväll
ombord på sitt fartyg. Hans berättelse väckte i början mycket misstroende,
men har sedan befunnits i hufvudsaken riktig, äfvensom att han
ingalunda öfverdrifvit de af bofvarna begångne brott, utan att tvertom
åtskilliga andra ytterligare komma dem till last. Det är således
troligt att han verkligen legat gömd i rummet, men uppgiften att
röfrarne redan d. 24, eller dagen innan skeppet blef af oss taget,
öfvergifvit det, lät litet osannolik, och det kan väl knappast betviflas att
Peacock var en bakslug lymmel.
Följande dagen, d. 26, lättade vi kl. 8 f. m., men ankrade åter
kl. ¼10, då tiden började sätta emot. Vi väntade nu att få se någon
lotsbåt komma ut emot oss, men ingen förmärktes. Straxt på
eftermiddagen visade sig en liten ångbåt under Ecuadors flagg och
nalkades oss snart, fast med en viss misstänksamhet. En båt afsändes dit
ombord med anmodan till dess chef att komma ombord på fregatten;
efter några ögonblicks tvekan och att hafva lemnat ifrån sig ett par
pistoler, steg han i båten. Han sade oss att hans egentliga ärende
var att hålla utkik på Flores’ eskader, och att han vid åsynen af
de tre fartygen, Eugenie, hennes pris och danska briggen tillsammans,
först trott dem vara den fruktade fienden, men vid närmare
betraktande märkt sitt misstag. Dagen förut hade han i närheten af Puná
tagit en hvalbåt med elfva personer ombord, hvarjemte på ön fyra
andra blifvit tagne. Bland dessa befunno sig banditernes anförare
Breones, hans förnämsta medhjelpare, en mulatt vid namn Antonio
Huncho, den amerikanske timmermannen, den ofvannämnde Fransosen
Hieron, två fyrvaktare från Santa Clara, dem röfrarne med våld fört
ombord för att nyttja som lotsar, samt nio deporterade brottslingar.
Breones och Huncho hade förut begått nästan alla möjliga brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
