Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Segling till Puná och uppehåll därstädes; segling till Panamá, samt uppehåll der och vid Perl-öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara nogräknad på att emellanåt spatsera i sjelfva bäcken, hvars stränder
ofta voro så branta och bevuxna af taggiga buskar, att man der
omöjligt kunde taga sig fram. Jättehöga träd vexte här och der, deras
vidlyftiga och lummiga kronor beskuggade de gölar bäckarne bildade,
hvarest det blott fattades några intagande plaskande najader för att
fullända taflan. Solens strålar mägtade ej genomtränga löfhvalfven,
endast någon enda smög sig här och der fram, förgyllde ett eller annat
blad eller spelade på de af rankvexter prydda stammarna. Långa parasitvexter
hängde från trädtopparna ända ned i marken: man kunde stundom
rycka till sig tio till tolf famnars längd af dem. Tid stranden vexte
kokospalmer, hvars nötter ej länge förblefvo ofredade: alla de som möjligen kunde
åtkommas, blefvo besättningen ett välkommet tillskott till skeppskosten.
Ett stycke norr om vår ankarplats, vid den ofvannämnda lilla hyddan,
eller rättare skjulet, ledde en hjelplig gångväg inåt ön. Massor
af perlmussleskal lågo här vid stranden. I skjulet voro några
husgeråd af möjligaste tarfliga slag. Ett slags högst obehagliga fästingar
öfverflödade derinne. Gångstigen ledde i början mellan täta snår och
uppföre slippriga backar, men efter en halftimmes vandring kom man
till en Öppen, af vackra skogsdungar omgifven plats, hvarest en liten
hjord af ett tjog kreatur plägade beta. Några af dem frestade genom
sitt välfödda utseende starkt vår aptit, men i våra dagar kan man ej
tillåta sig sådana flibustier-bedrifter som att utan vidare krus knäppa
de kreatur man träffar, när man tycker sig vara i behof af en stek
eller ett par. På sin höjd vågar eller vill någon amerikansk hvalskute-skeppare
tillåta sig något dylikt. I skogsdungarna kring den öppna
platsen mötte ingen svårighet att promenera omkring, och det lönade
verkligen mödan att för detta ändamål begifva sig dit.
Den yppiga vegetation, hvaraf vi lemnat en flygtig teckning,
upplifvades af ett betydligt antal foglar af flera olika slag. Skogens täthet
försvårade mycket deras fällande, ty dels kunde man ej se dem, der
de sutto skylde af de täta löfmassorna, dels kunde man ofta ej få reda
på dem sedan de blifvit skjutne. Vid stränderna skötos pelikaner,
hägrar och ibisar. Den förstnämnde är en utmärkt ful och klumpig
fogel; det är svårt att säga vid hvilket tillfälle han är fulast, antingen
när han simmar med den långa bepåsade näbben hängande lodrätt
ned mot vattenytan, eller när han flyger och samma kroppsdel tyckes
sträfva att draga honom i backen. Hägrarne voro deremot utmärkt
vackra, och ibisens blekröda näbb och ben till den hvita kroppen
gåfvo honom ett besynnerligt utseende. Af dufvor funnos tre eller
fyra slag, af gröna papegojor ett par. Dessa sednare äro utomordentligt
seglifvade, och två eller tre, som blifvit anskjutne, lefde flera
veckor ombord. De höllo sig i topparna på de högsta träden, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
