Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Segling till Galapagos-öarne, uppehåll derstädes, och segling till Honolulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan frodiga orange- och limonträd blickar ut öfver en af två
klockformiga berg omgifven, åt söder öppen vidsträckt dal, i hvilken
frodiga gröna fält omvexla med lummiga skogsdungar. Öfvergången
från torrheten och ofruktbarheten på Sadelbergets nordvestra sluttning
till den lifliga och saftiga grönskan på dess sydöstra, är lika tvär,
som då man i en stad, kommande från en ruskig gränd, genom att
vika om hörnet utkommer på en vacker gata. Ett halft dussin hyddor
voro här uppförde i ett läge, som med skäl kan kallas högst
intagande.
Författaren och en kamrat råkade häruppe chefen, som, beledsagad
af den amerikanske matrosen, begifvit sig i förväg för att se efter
hvar kreaturshjordarne kunde anträffas, men ej lyckats varseblifva
några, ehuru han hört deras bölande. Sedan vi erhållit underrättelse
om at hvilket håll de hörts, begåfvo vi oss ned i dalen för att
försöka vår lycka. Det höga och våta gräset gjorde vandringen
stundom litet besvärlig, isynnerhet som det dolde lösa lavastycken, på
hvilka man ofta snafvade. Nedkomne i en skogsdunge förmärkte vi
färska bevis på boskapens vistande i närheten, och sedan vi gått öfver
en liten halft uttorkad rännil och en stund varsamt krupit genom ett
vidlyftigt busksnår, sågo vi nära ett lummigt mimosaträd den rödbruna
ryggen af en väldig oxe sticka upp bland buskarne. Afståndet var
nog långt för våra dubbelbössor, hvarföre vi med all försigtighet kröpo
bakom snåren för att komma litet närmare. Oxen var då emellanåt
bortskymd; helt oförmodadt fingo vi höra en liten hund, som följt oss
gifva skall, och det derpå följande brakandet i buskarne tillkännagaf
att den påräknade steken gått vår näsa förbi. Vi rådslogo just om
hvad som borde företagas då hunden ånyo hördes skälla, och några
ögonblick derefter kom en hjord af omkring tjugu eller tjugufem vackra
kreatur i fullt språng emot oss, men skyggade vid vår åsyn och
svängde af innan den kom i godt skotthåll. Vi sköto dock genom
buskarna efter en ko, men utan märkbar verkan, och fortsatte derpå
vår väg längre framåt dalen. Snart kommo vi till en förfallen hydda
och fingo på litet afstånd i en skogsbacke se ett halfvuxet ungnöt,
som tycktes vara mindre skyggt än dem vi förut träffat. Vi närmade
oss skyndsamt, men just som vi båda skulle lägga an, märkte vi att
djuret var tjudradt, och straxt bredvid anträffades fem kalfvar i en
folla. Då den sista af öns innebyggare för en månad sedan begifvit
sig bort, så kan man tänka sig i hvilket tillstånd af utsvultenhet dessa
arma kräk skulle befinna sig. Den tjudrade stuten hade gnagit allt
hvad han nått åt, men var nu insnärjd i linan och nådde ej många
alnar omkring; vi redde ut linan och flyttade honom så att han kunde
komma åt litet gräs. Kalfvarna i follan hade nästan intet att äta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
