Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Segling till Galapagos-öarne, uppehåll derstädes, och segling till Honolulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen bedröfligt tillstånd, genomblött, sönderrifven och så uttröttad att
han knappt kunde röra sig. Han hade af trötthet blifvit efter oss,
och satt sig att hvila i tanke att hinna oss vid follan, men hade
kommit vilse i skogen, och slutligen genom att klättra upp på en höjd
fått reda på hållet, åt hvilket han skulle gå. Båda hade i skogen
mött vilda svin och getter. På eftermiddagen återkom den utsända
afdelningen, och kl. 6 gingo vi till segels.
Charles-ön har åtskilliga gånger varit ett tillhåll för äfventyrare,
vanligen rymmare från hvalskepp, som länge i mängd besökt dessa
hamnar, i det dubbla ändamålet att erhålla förfriskningar och fånga
spermaceti-hvalar, hvarom vi snart skola vidare nämna. Befälhafvare
och manskap på dessa hafva brukat lägga sina bref i en på ett visst
ställe på Charles-ön uppställd låda, och hemgående fartygs kapitener
hafva sällan försummat att medtaga der funna bref, för att från
den engelska eller amerikanska hamn, dit de gingo, afsända dem
enligt adress. Viken, der lådan plägar finnas, har deraf fått namnet
Post Office Bay. Under kriget mellan England och Förenade Staterna
1812—14, visste Commodore Porter, chef på amerikanska fregatten
Essex, att vända detta bruk sig till godo, och lyckades, genom på
denna väg erhållna upplysningar och qvarlemnade försåtliga
varningar till sednare ditkommande fartyg, att bemägtiga sig nästan alla
engelska hvalfångare i denna del af Stilla Hafvet. Porter omtalar[1] en
Irländare, som kort förut slagit sig ned på ön, och hvars historia är
nog märklig för att här förtjena ett rum. Han hade på egen begäran
blifvit landsatt från ett engelskt fartyg, och byggt sig en liten
hydda, kring hvilken han odlade potates och pumpor, hvars ymniga
afkastning han afyttrade åt besökande fartyg mot romm eller penningar.
På detta sätt lefde han några år i fullkomlig ensamhet, utan
annan förströelse, än att emellanåt supa sig full. Men sedan han en
gång lyckats tillbyta sig ett gammalt gevär och litet ammunition,
flög äregirighetens demon in i honom, och han beslöt att både göra
sig till herrskare öfver ön och skaffa sig undersåter. Den första
menniska, han efter detta besluts fattande råkade på egen hand, var en
neger, som vaktade en båt tillhörande ett vid ön liggande fartyg.
Paddy[2] tvang med spändt gevär negern att följa sig inåt ön, med
förklaring att han nu vore Paddys slaf; men då negern en gång märkte
sin nya husbonde ej vara rätt på sin vakt, sprang han på honom,
kastade honom till marken, band hans händer och släpade honom
till stranden. Vid ön befann sig ett engelskt fartyg, hvars kapiten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
