Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Segling till Galapagos-öarne, uppehåll derstädes, och segling till Honolulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dömde Paddy till prygel och hvars besättning sedan fråntog honom
de penningar han samlat, förstörde hans hydda och planteringar, och
lemnade honom med handklofvar på. Paddy lyckades dock blifva
dem qvitt medelst en gammal fil, hvars skaft han slog in i ett träd,
och beslöt att på ett eller annat sätt hämnas. Han fortsatte att sälja
grönsaker åt ankommande fartyg, men narrade under tiden en och annan
af deras besättningar att rymma, och lyckades att göra sig åtlydd af
dessa sina undersåter. Slutligen bemägtigade han sig en båt och begaf sig
med sina fyra kamrater till Guayaquil, dit han anlände ensam, efter
att, som det troddes, under vägen mördat de andra, då han såg att
vattenförrådet ej skulle räcka fram. Han begaf sig vidare till Payta,
hvarest han förälskade sig i en mulattska, som besvarade hans böjelse;
men när han med sin drottning skulle återvända till sin ö, blef han
häktad. Hans sednare öden äro obekanta, men slägtet är ännu ej
utdödt på Polynesiens ögrupper, hvarest ej få individer äro bosatte,
hvilkas öden och egenskaper hafva mycket tycke af Paddys.
Vi lemnade, som nämndt är, Floriana d. 17 på aftonen. Under
natten var det nästan stillt, men på morgonen friskade det från
sydost, och i dagningen befunno vi oss midt i hufvudgruppen. Bakom
oss låg Floriana, till venster den stora Albemarle-ön, hvars Sydvestra
ända når en höjd af 4,800 fot, till höger Indefatigable- och
Barrington-öarne, och rätt förut Duncan- och James-öarne. Flera små klippor
sågos uppsticka sina svarta branta sidor öfver hafvets yta. Vinden
friskade fortfarande: vi passerade tätt öster om den kala och ödsliga
Duncan-ön, och drejade derefter bi för att afsända ena låringsbåten
med doktor Kinberg och magister Anderson till Indefatigable-ön,
hvarifrån de skulle med båten följande dagen segla öfver till
Albemarle-ön och vidare till James-ön. En understyrman medföljde för att hafva
befälet i båten. Vi passerade vidare nära intill den äfvenledes kala
Jervis-ön, och ankrade kl. 1 e. m. i James Bay på femton famnars
djup, med botten af grof sand och skal, men flyttade oss sedan längre
inåt viken på tolf famnar, samma botten. Det sockertoppsformiga
berget på öns vestra udde pejlades härifrån i syd, och den lilla
Albany-ön i motsatt streck.
Så snart fregatten ankrat, afgick båt i land med manskap för
att hugga bränsle. Chefen begaf sig åstad för att söka ett af
Engelsmannen Colnett uppgifvet ställe, hvarest vatten skulle kunna erhållas,
men återvände utan att hafva funnit något dylikt. Flera sjöfarande
hafva blifvit narrade af denna uppgift[1]. Magnetiska instrumenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
