Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lördagseftermiddagarne erbjuda Honolulus gator och närliggande
vägar ett ganska lifligt skådespel. Alla infödingar, män och qvinnor,
som ega eller kunna hyra en häst, begifva sig ut på ridpartier.
Qvinnorna rida grensle i vanlig karlsadel, och hafva ben och fötter
insvepte i ett långt tygstycke, som hänger ända ned till marken.
Detta är stundom af siden, och kostymen fulländas af en tröja af
siden eller sammet, eller i dess ställe en med band och broderier
utsirad poncho; hufvudet täckes med en lågkullad plyschhatt, beprydd
med blommor eller fjädrar. De mindre förmögne nöja sig med
bomullsplagg af bjerta färger och en krans kring hufvudet, I staden är
det förbjudet att rida hårdt, men man tager skadan igen ute på
landsvägen, hvarest det går i flygande fart. Damerna äro lika
öfverdådiga som herrarne, och sitta verkligen utmärkt väl till häst. Det är
en högst pittoresk anblick att skåda en skock af dessa amazoner i
sina mångfärgade drägter och med håret flygande kring axlarne under
stoj och skratt komma sättande i fyrsprång utåt hafsstranden, der
bränningen skummande bryter sig. Hästarna äro af chilensk och
californisk ras, af medelstorlek eller något derunder, men väl byggda,
qvicka och uthålliga. Deras hofvar måste vara serdeles fasta och
goda. Vi kunna ej påminna oss hafva sett en enda skodd häst; man
kan icke destomindre rida i flera timmar på de hårdaste och
knaggligaste vägar, utan att hästen synes ömma det ringaste om fötterna
eller blifva snubbelfotad. Oaktadt infödingarne äro raska och
sadelfasta ryttare, ega de dock föga eller intet begrepp om att rida in en
häst, och om man träffar någon hjelpligt inriden, så har denne varit
i händerna på någon af de på öarne bosatte Chilener eller Californier.
De fleste ridne hästar hafva varit i bruk sedan andra året, och
genom oförnuftig behandling blifvit mer eller mindre skadade. Såsom
exempel på infödingarnes förstånd i den vägen hafva vi hört
uppgifvas, att om en häst skyggar under ryttaren eller annars visar någon
odygd, så straffas han ej genast derför, utan saken får anstå till
hemkomsten, då djuret bindes vid ett träd och jemmerligen piskas.
Om höstarne när den stora hvalfångareflottan anländt är hästarnes
svåra tid: de uthyras då till i land varande matroser, som
naturligtvis handtera dem högst illa. De blifva sålunda snart utslitne,
men ersättas lätt genom andra, ty tillgången är ymnig, och det
finnes intet ställe dit de med någon fördel kunna utskeppas, emedan
hela vestra kusten af Amerika öfverflödar af dylika af bättre
beskaffenhet än de Hawaiiske.
Ett par dagar efter ankomsten till Honolulu blefvo samtliga
officerare och civile på Eugenie af Förente Staternas chargé d’affaires,
herr Allen, inbjudne till ett aftonsällskap, och då man der kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
