Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Templen bestodo af vidlyftiga, af trä eller sten uppförda inhägnader.
På Hawaii finnes ett dylikt ännu i behåll: dess längd är 230
och bredd 100 fot, murarne äro 8 till 20 fot höga, och nedtill 12 fot
tjocka. Det byggdes af Kamehameha den förste åt hans favoritgud
Kaili. Hvarje tempel var blott helgadt åt en enda gud, som ock
hade sin serskilda klass prester, af hvilka offren uteslutande
förrättades. Konungen ensam hade fritt tillträde till alla tempel.
Gudabilderna förvarades i små hus. Till deras ära offrades frukter, höns,
svin, och vid stora högtider menniskor. Dessa sednare utsagos på
förhand, ofta månader och år förr än de skulle dödas. Sannolikt
valdes dertill personer, till hvilka prester eller höfdingar fattat någon
fiendskap. Stundom mördades de på fältet eller i sitt hem, stundom
släpades de till templet för att der få det dödande klubbslaget. Alla
brottslingar, eller de som brutit såkallad ”tabu”, offrades äfven åt
gudarne. Deras döda kroppar lades, likasom alla andra offers,
framstupa på ett altare framför gudabilden, och lemnades der att ruttna.
Prestkallet var ärftligt, och utom den egentliga gudstjensten
befattade sig dess medlemmar med trolldom och all slags vidskepelse.
Vi hafva redan omtalat den ännu, liksom i vårt goda Sverige, ej
alldeles försvunna tron på möjligheten att döda menniskor genom
besvärjelse. Likasom hos Romarne förutspåddes kommande händelser af
foglars flygt och skrik, af himmelens utseende, hundars skällande och
offrens inelfvor. Om, såsom man hört påstås, vidskepelse står i nära
samband med religiositet, så måste Hawaiierne fordom varit ett
ofantligt religiöst folk, och nu med kristendomens införande nalkas
atheismen, emedan dessa gammaldags förträffligheter allt mera och mera
förglömmas.
Ett kraftigt verktyg i de mägtigas händer var den fridlysning
— ”tabu” — hvars tillvaro i denna form är en egenhet för Polynesien.
Allt, som höfdingarne ville hafva för sig, och presterne för sig
och sina gudar, förklarades tabu, antingen för tillfället eller för
beständigt. Fiskvatten, källor, badställen, djur, frukter m. m. belades
med tabu, och ingen vågade begagna dem. Åtskilliga matvaror voro
alltid tabu för qvinnorna. Vid annalkandet af de årliga religionsfesterna,
under krigsrustningar, vid konungens och hans närmastes
sjukdom eller död, m. fl. tillfällen pålades en allmän tabu öfver hela
landet, hvilken brukade vara en månad eller något mera. Var den
af lindrigare sorten, gjorde den föga afbrott i den hvardagliga ordningen,
annat än att man afhöll sig från en del arbeten och i stället besökte
templen. Men under en sträng tabu måste alla arbeten åsidosättas,
ingen fick derunder lemna sitt hus, de tjenstförrättande presterna
allena undantagne. Ingen eld fick tändas, intet buller höras; på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
