Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördöma sättet, på hvilket missionärerne gått till väga, och åter andra
hafva ansett den europeiska civilisationen vara otillämplig på Stilla
Hafvets folkraser. Vi skola yttra oss om de hufvudsakligaste bland
de gjorda beskyllningarna, och börja med den för egennytta.
Att sådan förekommit hos flera individer kan väl ej betviflas,
men att missionärerne kollektivt kunna derföre beskyllas, att sådan
varit ledande driffjädern för deras verksamhet, tro vi ej vara
förhållandet. Att på Hawaiiska Öarna ett par af der varande missionärer
kommit till statens högsta embeten, bevisar ej den gjorda beskyllningens
behörighet. Dessa embeten äro ej så lönande, att ej deras
innehafvare borde kunna i sitt hemland slå sig lika väl, eller bättre ut.
Man har jemfört den protestantiske prestens trefliga, ja ofta till och
med prydliga hem med den katholskes tarfliga koja, och deraf tagit
sig anledning till utrop öfver den förres rofgirighet. Vi kunna ej
instämma deri, och våga till och med hysa den öfvertygelsen, att
åsynen af ett ordnadt husligt lif i längden kommer att inverka
förmånligt på infödingarnes seder och materiella välstånd. Fransoser anföra
alltid som en svår beskyllning mot de protestantiska missionärerna,
så engelska som amerikanska, att de drifva handel. Man vet dock
ganska väl att dessas katholska medbröder i yrket ingalunda försumma
samma rörelses bedrifvande, men de äro sluga nog att låta sådant
gå genom en i bakgrunden stående person. Att de ej försummat sin
fördel, synes af den myndighet hvarmed de tyckas sända de franska
örlogsfartygen att gå deras ärenden; den beredvillighet, dessa
befälhafvare dervid visat, kunna vi ej tillskrifva någon religiös anda hos
individerna, utan måste den härröra af några från högre ort kommande
befallningar.
En annan beskyllning är den för fanatism och ofördragsamhet.
Det kan ej förnekas, att en sådan med fog kan göras, men man får
ej vänta någon hög grad af tolerans af en missionär. Toleransen är
ofta nog en nära anförvandt till liknöjdheten, och så långt historien
räcker tillbaka i tiden, finna vi att de som uträttat något för en
religions spridande varit temligen ofördragsamme i afseende på dess
trosläror. Man har klandrat den kärfva och själlösa form i hvilken
kristendomen blifvit infödingarne bibringad, det pedanteri hvarmed
brott mot åtskilliga af dess mindre angelägna stadganden blifvit
beifrade såsom dödssynder. Riktigheten af detta klander måste vi
medgifva, men fästa dock uppmärksamheten derpå, att bland de förbudna
nöjena voro åtskilliga ej så alldeles oskyldiga, ehuru de förefalla
sådana för den med ämnet obekanta. Man tycker det orimligt
att förbjuda dans; men då man betänker att dansen hos söderhafsöboerna
var och ännu är något helt annat än hos oss, att den stod i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
