Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Honolulu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om han ej skulle vara utrustad med alla de evangeliska dygderna.
Så vidt missionärerna ifrat mot fylleri och lösaktighet, mot krig och
barnamord, hafva de snarare bidragit till att hämma folkstockens
aftagande, men orsakerne till detta aftagande hafva dock varit för
öfvermägtige.
Mången tror att innevånarne på Polynesiens ögrupper, före dessas
upptäckande af Européerna, lefde i ett menlöshetens och oskuldens
fredliga tillstånd. Att detta ingalunda varit förhållandet, visa oss en
mängd underrättelser af personer, hvilka besökte dessa trakter innan
något missionsväsende var påtänkt, och som således i detta afseende
ej kunna beskyllas för väld. Vi nämna exempelvis Cook, la Pérouse,
Bougainville, Porter m. fl. De intyga att ögruppernas befolkningar,
såsom än i dag Fidji-öarnes, voro delade i en mängd små stammar,
hvilka oupphörligt bekrigade hvarandra: att en sedeslöshet utan
gränser var allmänt herrskande: att folkmassan lefde i ett djupt slafveri
under ett litet antal förnäma: att menniskooffer och barnamord voro
vanliga, och att ålderstigna föräldrar ofta med våld förpassades till
andra verlden. Den skildring vi lemnat af hawaiiska folkets ställning
torde med få ändringar gälla för större delen af Polynesien, och
illusionen om idyllisk oskuld förlorar sålunda all sannolikhet. Skola
dock Polynesiens folk genom umgänget med de hvita blifva förintade,
så hade det visst varit för dem vida bättre om aldrig Wallis och
Cook och andra upptäckare nått deras stränder, ty en dålig
existens är dock bättre än ingen. Men upptäckten är redan längesedan
en ”fait accompli”, hundradetals fartyg genomkorsa årligen
Stilla Hafvet från Behrings Sund till Cap Horn, från Amerikas kuster
till Australiens och Japans, dessas gemenskap med de under vägen
passerade öarnes infödingar kan ej förhindras, och vi skola framdeles
få se huru de ofta lemna sjukdom och elände efter sig. Men det är
orättvist att beskylla missionärerna för en olycka, den de ej möjligen
kunnat förhindra, och den omständigheten, att de merendels funnit
hätska fiender i der och hvar på öarne bosatta skojare af alla nationer,
talar ej obetydligt till deras fördel. Till och med d’Urville,
annars deras skarpa vedersakare, erkänner att de, till både öboernes
och besökandes fördel, bilda en motvigt mot desse sistnämndes
förstörande inflytelse.
Några resande hafva talat om strömmar af blod som flutit, under
de mellan kristna och hedningar för trons skull förda krig. Vi hafva
visat att några sådana ej förefallit på de Hawaiiska Öarna, och ehuruväl
det på Tahiti och Tongatabu ett par gånger gått temligen hett till,
tro vi dock ej att antalet stupade varit större än det under motsvarande
tidrymd i de förr vanliga krigen mellan småhöfdingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
