Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en genompiskad bof. För ofördragsam sekterism, herrsklystnad
och egennytta kan han väl ej fritagas. En anledning till stridigheter
yppades snart, då efter katholska missionens grundande på Mangareva
(1834) ett par af dess medlemmar begåfvo sig till Tahiti. Dessa båda
herrar, Laval och Carret, landstego der nemligen och började predika,
samt erhöllo, enligt sitt egna intyg, talrika anhängare, ehuru anledning
är att tro att antalet i verkligheten var högst obetydligt. De
blefvo emedlertid snart gripne och förde till Papeiti, hvarest de
förständigades att genast lemna ön. Vi taga oss friheten lemna d’Urvilles
berättelse om förloppet, sådant han hört det af Laval [1].
”Pritchard, hvars öfvermod och anspråk tillvext genom den framgång
han rönt i denna sak, kände ej mera några gränser och iakttog
ej mera någon måtta. De två katholske presterne hade blifvit
herbergerade af M. Moerenhout. en Belgier, som på Tahiti bedref perlfiske
och af Förenta Staternas styrelse blifvit utnämnd till dess konsul. Man
bör ihågkomma att M. Moerenhouts uppförande var så mycket mera
hedrande, som han satte sin syssla som konsul på spel: ty det var
sannolikt att de amerikanske missionärerne skulle göra gemensam sak
med sina trosförvandters Engelsmännen, blifva honom fiendtliga och
söka att så mycket som möjligt skada honom.”
”Då de båda missionärerne tillsades att lemna ön, svarade de att
de veko för våldet och voro beredde att lyda, men begärde tid att
afvakta något fartygs afgång till Mangareva, eller åtminstone till
Valparaiso, och förbundo sig att under tiden ej offentligen göra någon
religiös demonstration. Denna så naturliga begäran blef på Pritehards
anstiftan afslagen.”
”Vidare, alltid på tillställning af Pritchard, som ej gaf sig ro förr
än han fått sina motståndare från ön, skickades någre banditer, dem
man benämnde polistjenstemän, till de båda missionärernes bostad för
att verkställa utslaget. På det man ej skulle kunna förebrå sig att
hafva kränkt en konsuls hemfrid, påfann den värde Pritchard den
utvägen att låta sina drabanter intränga genom husets tak; de utdrogo
på denna väg de båda franska missionärerna, släpade dem till stranden,
och kastade dem ombord på en liten skuta af tjugo tons drägtighet,
hvars skeppare tvangs att föra dem hvart de behagade. Utan tvifvel
hoppades man att de skulle omkomma på denna bräckliga farkost.
Det är tydligt att alla deras medförda saker plundrades, och förlusten
uppskattades, de förlorade resekostnaderne inberäknade, till 10,000
francs. Båten mötte utanför Tahiti ett amerikanskt fartyg, som förde
de båda missionärerna till Mangareva.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
