Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlöst öfver bord. Isen var dock nu bruten, och under ett oerhördt
skrik och oväsen klättrade snart vildar på alla möjliga vis ombord.
Inom några ögonblick hade de förlorat hvarje spår af skygghet och
gjorde sig fullkomligt hemmastadde.
Af alla de öboer, som besökte fregatten, och hvilkas antal
uppgick till inemot etthundra, voro endast ett par till längden öfver
medelmåttan, de fleste snarare något under, men af god kroppsbyggnad.
Bröst och axlar voro breda och starka, underlifvet mycket indraget,
höfterna smala, armarna något långa och ganska muskulösa, benen
deremot korta och deras muskler mindre utvecklade. Hufvudet var
i allmänhet temligen stort, och med flat nacke. Pannan var måttligt
hög och något bakutlutande, näsan intryckt vid roten, stundom böjd
nedtill något bred med vida näsvingar, käken litet framstående,
munnen bred med fylliga läppar och jemna hvita tänder, ögonbrynen
starka och väl tecknade, ögonen rätt ställda och svarta, okbenen
något starkt markerade, håret svart eller mycket mörkbrunt, än rakt,
än krusigt eller vågigt, hvilket dock torde vara med konst åstadkommet.
Skägget var svart och tunnt och bars blott af få. Många voro
mycket håriga på armar och ben, och rakning af håret på andra
kroppsdelar än ansigtet tycktes ej vara i bruk. Händer och fötter
voro af måttlig storlek och välbildade. Färgen var mörkt rödbrun,
liknande en nyligen brungjord bösspipas. De fleste voro fullkomligt
nakne, endast ett par buro en bindel om medjan. Håret bars antingen
fritt hängande, eller uppfriseradt, eller ombundet i nacken och
utstående som en qvast, eller uppstruket öfver hjessan och sammanbundet
i en knut. Medföljande planch visar fyra de mest brukliga
sätt att bära det. Några hade små flätor vid öronen och skägget
flätadt samt prydt med vidhängda småsaker af snäckskal; dylika
buros ock i öronen och omkring halsen. Något spår till tatuering
kunde, oaktadt noggrann undersökning, ej på någon enda upptäckas,
men en var med blålera målad randig i ansigtet. Rändernas riktning
var från örat till näsvingen. Omskärning brukas ej bland dessa
öboer. Deras åtbörder voro häftiga och vilda, deras tal högljudt.
Språket förstods något litet af en ombord varande Svensk, den chefen
låtit medfölja fregatten från Tahiti till Sydney, och som något litet
talade Tahiti- och Tonga-språken. Såsom kändt är tala alla Polynesiens
rödbruna befolkningar olika dialekter af samma grundspråk,
ehuru afvikelserna äro nog stora att göra den enas tal obegripligt för
den andra. Gemenligen lära de dock på kort tid hvarandras
dialekter.
En liflig handel kom snart i gång. Mot glasperlor, metkrokar,
näsdukar, knifvar och andra småsaker bortbytte öboerne sina vapen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
