Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydnader, metrefvar, nät och dylikt, hvilka alla artiklar vi snart
skola beskrifva. Äfven medförde de en söndrig oktant och en
kompass, ett par böcker (Johnson’s Dictionary och en bönbok), samt
några engelska mynt; säkerligen rof från något strandadt eller på
annat sätt taget fartyg, ty vi kunna ej föreställa oss att dessa saker
begagnats såsom bytesmedel, alldenstund öboerne ej på dem satte
ringaste värde. Den som egde mynten gaf tre sovereigns och något
silfver eller omkring 40 R:dr B:co för en bundt glasperlor, och
tycktes, att döma efter den glädje han visade och de gäckande åtbörder
han gjorde sedan bytet var afslutadt, anse sig hafva gjort en
utomordentligt god affär. Man kan således med säkerhet antaga, att
penningars värde är dessa menniskor alldeles obekant.
Ehuru de, som nämndt är, snart förlorade all skygghet, visade
de dock vid handel och byte ett visst misstroende, och lemnade ej
gerna sina varor från sig förrän de hade betalningen i handen, men
gjorde då ej heller några försök att undandraga sig aflemnandet af
hvad de utbjudit. Ett par försök till snatteri förekommo dock. Att
döma efter den nämnda okunnigheten om mynts värde, och den vilda
lystenhet, hvarmed de grepo efter de obetydligaste dem erbjudna
småsaker, sådana som på mera besökta öar förlorat allt värde, måste de
litet eller intet varit i beröring med hvita. Om skjutgevär och deras
verkan hade de intet begrepp.
I en af en missionär på Fidji-öarna författad liten skrift uppgifves,
att kristna infödingar på Samoa- eller Skeppare-öarne såsom
missionärer begifvit sig till Inui. Huruvida de ännu finnas qvar
känna vi ej, men på Foa sade man oss att de antingen blifvit
dödade eller lemnat ön. En af våra gäster öppnade en af de medförda
böckerna och låtsade mumlande läsa deri, hvarvid han pekade uppåt
himmelen. Man kan således antaga att några kristna menniskor
vistats bland dem.
Många af Inuerna hade stora ärr på olika ställen af kroppen.
Det är väl ganska sannolikt att de, i likhet med de flesta andra af
Stilla Hafvets öboer, vid anhöriges dödsfall genom sargande uttrycka
sin sorg, men de på detta sätt tillkomna ärr sitta merendels i någon
slags symmetrisk ordning, hvilket ej var fallet med de här anmärkte.
Ett par, som genom tecken tillfrågades huru de bekommit sina,
svarade på ett sätt som ej lemnar något tvifvel om att de voro minnen
från någon strid. De bullrande ordvexlingar, som oupphörligt
föreföllo mellan de olika kanoternas besättningar, och ännu mera de
hotande åtbörder hvaraf de stundom beledsagades, tycktes visa att
fridsamhet ej är något utmärkande drag i deras karakter, på samma
gång som ärrens ofta anmärkta placering på ryggen, att list och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
