Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Uppehåll på Tahiti; Segling derifrån till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkning vi sett, och var såsom sådan intressant. Anletsdragen
voro i hufvudsaken desamma som öfriga Polynesiers, men de mycket
utstående kindknotorna och pannans starka afsmalnande uppåt gåfvo
ansigtet formen af en qvadrat, hvars diagonal står lodrätt. Ögonen
voro stora och lifliga, och hyn mörkare än den bland Tahitierna
vanliga: i synnerhet gick dess färg mera i rödt. Hennes händer voro
små och nätta: långs fingrarnes utsida gick en smal tatuerad rand.
Ingen af de båda qvinnorna talade något begripligt språk, men hade
kommit nog långt i civilisation att med förtjusning dricka öl med
socker i.
Bland de många karlar, som voro ombord på fregatten, visade
man oss ett par från Fidji-Öarne och en från Samoa-gruppen. Vi
kunde ej i brådskan och trängseln anställa några närmare jemförelser
mellan dem och Tongeserne, men vid hastigt påseende var skillnaden
omärklig, utom det att Samoern hade rödbrunt hår, hvilken färg sades
vara med konst åstadkommen. Medelst de stora kanoterna underhålles
en temligen liflig gemenskap mellan Tonga- och Fidji-grupperna. Den
förras innevånare fara ofta öfver till den sednare för att der
uppehålla sig ett par år, deltaga i ett eller annat krig, och sedan
återvända till hemorten, hvarest de då anses som vidtberesta män.
Fidjierne hafva stor aktning för Tongeserna, såväl för deras öfverlägsna
hyfsnings och verldsvanas, som deras tapperhets skuld, och de
sednare tala äfven med mycken högaktning om de förra. Menniskoätande
har på Tonga i långliga tider varit ur bruk, men det påstås
att de af dess söner, som deltaga i krigen på den närliggande gruppens
öar, ej alltid försmå att äfven deltaga i de efter segern derstädes
ännu oundgängliga kannibaliska måltiderna. Fidji-öarne hafva till
sednaste tider varit högst ofullständigt kända, men för något mera än
tio år sedan uppehöll sig den amerikanska expeditionen under Wilkes
der i några månader. De af honom hopsamlade uppgifterna om
menniskoätandet äro i sanning ohyggliga, och man kan ej med fog betvifla
deras riktighet. Expeditionen mistade der två officerare, som på den
lilla ön Malolo dödades af infödingarne, som dock ej lyckades erhålla
liken. Wilkes bestraffade med stränghet mördarna, men han
tillkännagifver tydligt sitt missnöje med de mördades oförsigtiga förfarande,
som utan tvifvel var orsaken till det timade uppträdet och sålunda
försatte honom i det obehagliga alternativet att antingen blodigt
hämnas eller genom strafflöshet stegra vildarnes rofgirighet och öfvermod.
Såväl ombord på fregatten som i land hade hela dagen en lifig
handel blifvit drifven såväl i födoämnen som i andra saker. De förra
bestodo hufvudsakligen i svin, höns, brödfrukt, yams och bananas,
de sednare i fiskredskap, spjut, klubbor, tapa och åtskilliga småsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
