Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruktan för de många dubbelbössorna. Landet var mycket dyigt och
vått, så att vandringen var besvärlig.
Under tiden hade ett annat sällskap, åtföljdt af lotsen, gjort besök
på en nära intill oss till ankars liggande större junk, hvilken var
utstyrd med all den dessa fartyg egna grannlåt i brokiga färger, de
stora ögonen på bogarne icke till förglömmandes. Utan dessa kan
fartyget, enligt Chinesens yttrande, ej hitta vägen genom vattnet.
”Suppose no eye”, säger han, ”how can see? — No see, how can
sabe?” Man kan dock ej neka att ett slags mera poetisk tanke, än
hvad hos detta folk är vanligt, ligger till grund för denna tro.
Bruket att måla ögon på fartyg är för öfrigt ej inskränkt till China, utan
är på Medelhafvets kuster mycket allmänt, men de på junkerna
befintliga hafva en från dessa skiljaktig, stirrande, fånig karakter. Våra
besökande blefvo hyggligt emottagne ombord på junken och fingo bese
den från fören till aktern. Befälhafvaren var en medelålders man,
förslöad och förstörd af opiirökning, hvarmed han äfven nu var
sysselsatt; han bjöd på thé, och en af de våra bjöd honom på snus, hvaraf
han med stor förnöjelse tog en dugtig pris. Chinesen tager ej såsom
vi snuset mellan tummen och ett finger, utan begagnar ena lillfingrets
långa nagel såsom en spade, hvarmed han ur dosan uppgräfver en
för hans näsa afpassad portion. En detaljerad beskrifning på en junk
skulle knappast blifva för läsaren begriplig, vi inskränka oss således
till de hufvudsakligaste egenheterna. Bredden är nästan densamma
utåt fartygets längd, och fartyget är vid båda stäfvarna likasom
alldeles tvärt afhugget. Någon köl finnes ej, och rodret sitter icke på
några hakar, utan fasthålles af tåg, och kan upplyftas uti en ränna
eller en trumma, som delar nedre delen af akterspegeln itu. Båda
stäfvarna springa högt i vädret: förut ligga två stora ankare af hårdt,
tungt trä, försedda med tåg af säf eller rotting, fästade i ett ofantligt
vindspel, medan ett mindre dylikt tjenar till ankarets så kallade
kipning. Akterut äro en mängd hyttor för befälet och matroserna, af
hvilka sednare hvar och en har sin egen hytt. Endast den sämre,
obefarna delen af besättningen bor tillsammans. Bogspröt finnes ej
och hvardera af de båda egentliga masterna har blott ett stort, af
bastmattor tillverkadt loggertsegel, hvilket hålles spändt genom ett
antal från främre till aktre sidan gående spjälor. En tredje, liten mast
finnes stundom längst akterut: den står ej i fartygets medellinie, utan
betydligt åt ena sidan. Skråfvet är utombords utsiradt med en mängd
målade kanonportar och kanoner, och akterspegeln framställer i rödt,
gult, grönt och blått en sammangyttring af figurer, hvilken verkligen
förer tanken på Fredmans yttrande om en af Bacchi-riddarnes vapen,
”kräftor och hvalfiskar, örnar och svin”. Akterut och på låringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
