Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viss elegans. Flera små lyktor hängde i taket. Mandarinen var en
äldre herre med ett skrynkligt ansigte och böjd kroppsställning. De
fånigt stirrande ögonen och den slappt nedhängande underkäken uttryckte
djurisk slöhet, säkerligen förorsakad af omättlig njutning af opium,
med hvars rökande han äfven vid vår ankomst var sysselsatt. Den
qväfvande ångan af detta ämne uppfyllde ännu rummet. Gubben
emottog oss vänligt, bjöd oss sitta och vexlade en pris snus med en
snusare af vårt sällskap. Hans fula ansigte vanställdes dervid ytterligare
genom ett småleende, som kom ett par ofantliga betar i öfre käken
att skjuta långt framom den hängande, indragna undra. En af
gubbens följeslagare eller vänner, en medelålders man af frodigt utseende,
men kall, elak uppsyn, visade oss huru opii-rökningen tillgår. Han
lade sig på en af bänkarne i förstugan och antände en liten
messingslampa. Opiet förvarades i en liten tenndosa och liknade till utseendet
fullkomligen sirap; med en lång nål upphemtades något litet och ströks
omkring det fina hålet uti den bricka, eller trissa af trä, som bildar
opii-pipans hufvud. Skaftet är ungefär en fot långt och tvärt afskuret
vid munstycksändan. Pip hufvudet hölls nu intill lamplågan, och röken
inandades i djupa drag. Vanligen nedsväljes den. Inom fem minuter,
under hvilka ungefär lika många insupningar gjorts, var den lilla
opii-qvantiteten förtärd, utan att någon verkan på den rökande var
synbar. Den under rökandet från opiet spridda lukten har något äckligt,
något qväfvande, hvilket förefaller den dervid ovana lika obehagligt,
som den atmosfer man ofta träffar i källarsalar, hvarest matlukt,
tobaksrök samt ångor af våta öfverplagg och spirituösa sammangaddat sig
att förpesta luften.
För att fara upp till Canton afvaktar man gerna floden; under
ebben löper strömmen så stark att rodden uppföre blir, väl ej omöjlig,
men ganska ansträngande. Utföre kan man utan mycken svårighet ro
mot tidvattnet, ehuru det naturligtvis går vida fortare om det är
gynnande; man behöfver då ej ro mera än hvad som behöfs för att få
båten att styra. Stränderne bibehålla hela vägen samma utseende.
Ungefär halfvägs upp till Canton är floden på ömse sidor om
Whampoa-Öns öfre del stängd af pålningar, hvilka under kriget mot
Engelsmännen nedslogos för att hindra dem att komma upp. Pålningarne
försvaras af batterier. Engelsmännen läto sig dock ej stängas af dessa
hinder, utan bröto sig igenom, hvarjemte, såsom vi förut nämnt, några
fartyg genom de oförsvarade Blenheim- och Macao-Fort-rännorna gingo
ända upp till staden. Emedlertid äro de qvarstående delarne af dessa
vanmägtiga hinder till ej ringa mehn för båtfarten på floden, som
deraf uppdämmes och med mycken häftighet rusar genom de lemnade
öppningarna. På Whampoa-Öns norra ända var under kriget ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
