Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Canton och Hongkong.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myndigheter klagades öfver infödda förrädare, hvilka gynnade och
hjelpte Engelsmännen, men denna klagan anses dock ofta varit ett
svepskäl för att ursäkta de lidna nederlagen.
Så snart våren 1842 inbrutit och sydvestmussonen inställt sig,
rustade sig Sir William Parker till att med kraft fortsätta kriget. I
början af Maj utrymde trupperna Ningpo och gingo ombord på flottan.
Den 18 intogs staden Cha-pu med storm, hvarvid en liten från
huf-hufvudstyrkan afskuren afdelning Tartarer gjorde ett förtvifladt
motstånd. Deras qvinnor och barn dödade sig sjelfva. I Juni togs den
med öfver två hundrade kanoner bestyckade vallen vid Wusung, en
liten flod som faller i Yang-tze-kiang nära dess mynning, och vid
hvilken Shaghnai är belägen. Denna stad besattes derpå utan
svärdslag, men utrymdes en vecka sednare, och i slutet af månaden begaf
sig Sir William med sitt flaggskepp Cornwallis (74 kanoner), fjorton
andra krigsfartyg, tio ångbåtar och omkring femtio transportskepp
uppföre Yang-tze-kiang för att anfalla China i hjertat af dess magt.
Sir Hugh Gough hade befälet öfver medföljande 9000 man trupper,
hvilka kunde vid behof förstärkas med 3000 väl exercerade matroser.
Nästan utan motstånd arbetade sig denna stora flotta uppför den strida
floden. Den 21 Juli togs med storm den stora och rika staden
Ching-kiang-fu, belägen midt emot mynningen af den kanal, som leder från
Yang-tze-kiang till Peking. Äfven här försvarade sig afdelningar af
Tartarer till sista man, deras qvinnor dödade sig. Kommendanten
Hailing brände sig på ett bål af pappersluntor, och pöbeln anställde
allmän plundring.
I Peking herrskade den största förskräckelse. Den kejserliga familjen
var betänkt på flykt och skattkammaren inpackades för att bringas i
säkerhet. Dervid skola nio millioner tael (omkring 48 mill. R:dr R:gs)
blifvit af tjenstemännen undansnillade. Man fann nu allt motstånd
fåfängt, fredspartiets röst blef åter hörd, och en af dess ihärdigaste
män, den sedermera ryktbar vordne Manchu-tartaren Ki-yeng (eller
Tsi-yeng) afsändes till Nanking med oinskränkt fullmagt. Cornwallis
ankrade d. 4 Augusti utanför denna stora och rika stads portar, och
Underhandlingarne togo sin början. Då det emellertid snart visade
sig att Chineserne sökte draga ut på tiden, landsattes d. 10 en del
trupper och artilleri. Nu blef det annat slag af, och d. 29
afslutades den fred, hvars villkor vi redan nämnt.
Det stora chinesiska rikets styrelse befann sig vid det olyckliga
krigets slut i en föga afundsvärd ställning. Det åsyftade ändamålet,
opiets utestängande, var ingalunda vunnet, utan snarare motsatsen.
Skattkammaren var uttömd, hela provinser i nödställd belägenhet,
oreda och laglöshet herrskade på många trakter. Till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
