Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Segling till Manilla och uppehåll därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glacisen: denna väg — kallad ”la calzada” — är planterad med träd,
men deras dammiga och vissnade utseende fägnar föga ögat, och
afsticker starkt mot den frodiga vextlighet man på kort afstånd ser höja
sig mot himmelen. Kort innan solens nedgång far Manilas vackra
verld hitut för att efter intagen middag njuta af aftonsvalkan, hvars
behag man först efter någon tids vistande i ett hett klimat lär att rätt
uppskatta. Promenaden sker i små låga, lätta vagnar, förspända med
ett par af landets små, men starka och lifliga hästar, ett mellanting
mellan norrbagge och ölänning, och fortsattes till en stund sedan det
mörknat. Man håller alltid på vägens venstra sida, det midtpå
lemnade vida rummet är förbehållet general-guvernören, som man nästan
hvarje afton såg derstädes. Han åtföljdes af en liten afdelning infödde
lansierer, på Luzoniska hästar, något större än de till vagnshästar i
allmänhet begagnade. Ett par gånger i veckan utföres regementsmusik
på en liten slätt vid calzadans närmast bron belägna ända. De
promenerandes antal plägar då vara något större än annars, och svärmar
af infödingar trängas kring stället. Musikcorpserne bestodo till
betydlig del af infödingar, men direktörerne voro mest Tyskar, som lyckats
ganska väl inöfva sina underlydande, ehuru de flesta stycken som
uppfördes tycktes oss något bullrande, eller till och med skrällande.
Gemenligen ser man på promenaden herrar och damer färdas i olika
vagnar, ehuruväl undantag från denna regel ofta förekomma. Damerna
äro väl klädda, och man ser ej sällan vackra ansigten. Hattar hafva
ej ännu lyckats göra intrång, utan de, som ej begagna den spanska
mantilian, pryda allenast sina glänsande hårflätor med en rosett eller
en blomma, vanligen af någon mycket liflig färg. Den vältaliga
solfjädern saknas naturligtvis ej. Oaktadt flertalet af de åkande består
af Spaniorer, antingen från moderlandet utflyttade eller på ön födda,
ser man ej sällan, i synnerhet om helgdagarna, infödda herrskaper
deltaga i nöjet. Dessa damer äro ofta till löjlighet utstyrda med all
slags brokig grannlåt, och vagnarne så fullproppade att man verkligen
har skäl att beklaga de dragande öken. Likasom de flesta efterapningar,
i synnerhet då de vända sig om klädsel och skick, taga de nämnda
herrskapen sig illa ut vid sidan af originalerna.
Goda körvägar leda åt flera håll genom Manilas flacka omgifningar,
men sträcka sig ej långt inåt ön. För fremlingen medför dock
det lilla som finnes den fördelen att han beqvämligen kan se sig litet
omkring, och de många i stadens grannskap belägna byarne äro
verkligen värda att se, ehuru man snart nog ledsnar vid den rådande
enformigheten, det oupphörliga upprepandet af samma saker under samma
form. Dessa byar äro nästan helt och hållet befolkade af Tagaler,
öns infödingar; endast en och annan Chines har öppnat en mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
