Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Segling till Manilla och uppehåll därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rödt och hvitt, och utanpå dessa en skjorta af det tunnaste, mest
genomskinliga tyg, äfvenledes randigt, så att hvarannan rand är
tunnare än den mellanliggande, som dock stundom är af annan färg.
I hvardagslag eller under arbete utbytas dock dessa sköra och något
kostsamma plagg mot likartade af gröfre materialier. Hufvudbonaden
består af en skålformig hatt, inuti försedd med en efter hufvudet
passande kalott. Kanten är på utsidan beslagen med messing eller
silfver, och upptill prydes hatten af en knapp eller spets af samma
material. Insidan är målad med cinober. Qvinnodrägten består af
en omedelbart på kroppen knuten kjortel af bomullstyg i brokiga
färger, mest rödt och gult, utanpå hvilken sättes ett skynke, som snäft
tilldrages om lifvet. Det saknas dock ofta. Detta plagg — allmänt
brukadt bland Malajerna under namn af ”sarong” — hindrar benens
fria rörelse och ger kroppens ställning en egen rakhet och styfhet,
samt gången en viss trippande takt. Bröst och axlar täckas af en
kort blus, till formen liknande den af Roms och Greklands qvinnor i
forntiden begagnade, endast med den skillnad att den ofta har långa
vida ärmar. Den är tillverkad af samma slags tunna tyg som
karlarnes skjortor. Kroppens färg skiner starkt derigenom. Små
halsdukar och schalar, kastade öfver axlarne och framtill hopfästade,
såsom bland tjensteflickor i Sverige brukas, äro i allmänt bruk. Håret
bäres uppstruket och hop vridet i nacken, karlarne hafva sitt rundklippt
hängande kring axlarna. Fotbekläden består, äfven bland de förmögnare,
endast af toffeln, åtminstone i hvardagslag: kanske tillkomma
silkesstrumpor vid mycket högtidliga tillfällen. Toffelns ofvanläder är
helt kort framtill, och bakstycke saknas naturligtvis alldeles: sulan
är så smal att lilltån alltid lemnas utanför lädret, och är inuti
rödmålad. Mycken lyx användes i denna del af toaletten: de rika hafva
sina tofflor broderade med guld eller silfver, till och med perlor,
ehuru naturligtvis sådana dyrbara plagg ej äro i ständigt
hvardagsbruk. Båda könen tugga betel till en ytterlig grad, och se således
inuti munnen ut som förödelsens styggelse. Man måste hafva sett
detta otäcka bruk, för att kunna göra sig föreställning om dess
vidrighet.
I stadens folkmängd ingår ett betydligt antal Chineser, af hvilka
åtskilliga äfven träffas i byarne. Idoga och sparsamma hafva de här,
likasom på de flesta andra ställen i Indiska Archipelagen, slagit under
sig handtverkerierna och småhandeln. Det himmelska rikets söner
förblifva sig alltid lika, och drägten är äfven densamma som i
moderlandet, den långa hårpiskan inberäknad. Besynnerligt nog förefaller
det dock att träffa sådana, som ej kunna tala chinesiska språket, ett
mycket vanligt fall härstädes bland dem som äro födda på ön. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
