Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Segling till Manilla och uppehåll därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala endast tagalska och något litet spanska. Den chinesiska
befolkningen på Luzon eger samma rättigheter som öns öfriga innevånare,
men är underkastad en serskild polisuppsigt och får ej hafva några
afgudatempel. En del deraf är döpt, resten förmoda vi vara utan
erkänd religion, något som enligt allas utsago vanligen hänger temligen
löst på Chinesen. Utom i ofvannämnde yrken träffar man många af dem
såsom tjenstefolk i förmögnare hus, i hvilken befattning deras
händighet, läraktighet och ordningssinne gifva dem ett afgjordt företräde
framför den latare och lättsinnigare Tagalen. Huruvida ärlighet ingår
bland deras dygder lemna vi dock osagdt, och måste uppriktigt
bekänna att slägtet här föreföll oss vida mera motbjudande än i
China.
Manila saknar ej allmänna nöjen. Komedier och farser uppföras
på två theatrar, dels på spanska, dels på tagalska. De besökas
hufvudsakligen af de lägre klasserna. En af bambu och mattor uppförd
tjurfäktningsbana finnes i närheten af calzadan, men der uppförde
fäktningar skola vara af allra uslaste slag, både hvad tjurar och
menniskor beträffar. Nationella nöjet bland infödingarne är
tuppfäktningar. En god och vacker stridstupp är egarens ögonsten. Man
ser denne vid promenaden bära sin tupp på armen, smeka och klappa
honom. Rättigheten att hålla fäktningar tillhör kronan, som
utarrenderar den distriktsvis. För Manilas distrikt betalades nu 20,000
piaster om året. Striden försiggår på en dertill inrättad bana utanför
staden, hvarest hvar och en mot låg afgift kan få låta sin tupp
strida. Betydliga vad hållas på de stridande djuren, och då de äro
beväpnade med långa rakknifshvassa stålsporrar, blir utgången
gemenligen dödande för endera, ej sällan för begge. All slags fäktning
på andra ställen är vid vite förbudet, men man ser ofta i byarne
tupparne på egen hand öfva sig i konsten.
Om qvällarna erbjuder den närmast hamnen liggande delen af
Binondo ett ganska eget skådespel. Gatorna äro då mycket väl
upplysta, dock hvarken med gas eller lampor, ty den officiella
upplysningen är så godt som ingen; men från de många mångelskestånden
sprider sig ett stundom bländande sken, utgånget från derstädes uppsatte
lyktor, ljus eller torrvedsfacklor. På de tvärgator, som ej hafva några
sådane stånd, herrskar ett genom kontrasten djupt mörker. De många
mörka och brokigt klädda figurer, man ser hvimla om hvarandra i det
röda fackelskenet, bilda en besynnerlig, fantastisk tafla. På en gata
nära landningsstället hölls stundom vid fackelsken en ordentlig
marknad, hvarest hundradetals, ja tusentals menniskor trängdes kring
högar af ris, fisk, sönderslitet kött, innanmäten och andra saker af
det oaptitligaste utseende och en lukt, som åtminstone ej talade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
