Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Sinkapoor och Batavia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tömdes och utpumpades för att lätta fartyget, som likväl vid förnyad
vindning på plikttåget ej rörde sig det ringaste. På eftermiddagen
ankom en ångbåt på 360 hästar, och ankrade ett stycke utanför
fregatten. Framåt kl. 10 e. m. var högt vatten, och genom invindning
på plikttåget blef fregatten åter flott, hvarpå ångbåten började bogsera;
men sedan tågen på de fällda ankrarna voro utstuckna, måste
ångbåten stoppa, emedan de långs sidan liggande, hårdt lastade
kanonsluparne lupo fara att sänkas af sjösqvalpet, hvarvid akterskeppet åter
kom på grund. Två kanoner hissades nu från hvardera slupen ombord,
hvarpå de båda satte af från fregatten och ankrade litet närmare land.
Kl. 2 på natten började ångbåten ånyo bogsera och fregatten flöt nu
med lätthet af grundet och ankrade några hundra alnar längre ut.
Den 16 och 17 åtgingo att lätta de båda ankrarna med deras
kettingar och tåg och förrätta andra nödvändiga arbeten.
Kanonsluparne och en låringsbåt afsändes till den närbelägna
Marivelesviken för att fylla vatten. Sistnämnde dag i solnedgången lättade
fregatten och ankrade en timme sednare i samma vik. En af sluparna
utvisade med lanterna rätta ankarplatsen, hvarest djupet var 15—20
famnar och bottnen lera. Mariveles-Viken erbjuder under
nordost-mussonen en god ankarplats, och vatten kan der beqvämligen fyllas
från en bäck längst in i viken. Stränderna bestå af skogvuxna höjder,
och ved kan der med all lätthet erhållas. Från vår ankarplats pejlades
klippan Nunnan (la Monja) i S. t. V., och de små nära stranden
belägna klipporna Cochinos (grisarna) i V. S. V.
Löjtnant Muñiz och hans slupbesättningar hade hela tiden med
största beredvillighet gått oss tillhanda, och Eugenies besättning
förtjenar det högsta loford för sin raskhet, villighet och ihärdighet under
det tunga, långvariga arbetet i en hetta, som om dagen steg till
29°—30° i skuggan. Den skildring herr Muñiz gaf oss om det lif, de
spanske sjöofficerarne föra på småstationerna härstädes, var ej serdeles
lockande. Inqvarterade i usla hyddor, ofta långa tider i saknad af
annan kost än den bland Tagalerna brukliga, och beröfvade all
möjlighet till sällskap eller umgänge, måste tiden blifva dem lång. Den
på Corregidor förlagde kan åtminstone litet emellanåt få nyheter från
staden, och i skogsdungarna på holmen finnas, likasom i kringliggande
trakt på sjelfva Luzon, en mängd af rådjur, som erbjuda en nöjsam
jagt. Tagalerne döda dessa med gillrade bågar af bambu, uppställda
vid de smala gångvägar genom snåren, hvilka leda till de vattendrag,
dit djuren gå att dricka. Vilda bufflar dödas på samma sätt. De
begagnade pilarnas uddar göras äfven af bambusplintor, hvilka,
härdade i eld, kunna hvassas tillräckligt för att genomtränga den tjocka
buffeln från sida till sida. Rådjuren skjutas äfven med handbågar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
