Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Sinkapoor och Batavia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hans sinne. Man blir smått ängslig när man hör omtalas att denna
folkras griper omkring sig.
Närmast Chineserne i antal komma Hinduerne. De flesta af dem
äro musulmän, dels från Malabariska, dels från Coromandel-kusten,
i synnerhet från trakten af Madras. Några få äro ”dubascher” eller
småkrämare, de öfrige båtkarlar, dagsverkare (”kuulis”), kuskar eller
stalldrängar, i hvilka sednare befattningar man knappt ser en Chines, samt
åkerbruks-arbetare. De äro goda och raska arbetare och berömmas
för sitt stilla och ordentliga uppförande. Ganska få bosätta sig här;
så snart de samlat litet penningar, återvända de till sin hemort.
Deras höga, smärta, välbildade gestalter, regelbundna och ädla anletsdrag
och behagliga skick, kontrastera angenämt mot de chinesiska
pöbelfigurerna. Klädseln är gemenligen högst lätt: arbetaren nyttjar endast
ett par korta kalsonger eller turkiska vidbyxor, och på det rakade
hufvudet bäres en turban eller en hvit kalott. Mustascher och
pipskägg saknas sällan. De förmögnare nyttja långa hvita rockar och
hvit turban. Detvar verkligen nöjsamt att färdas i en af de här
brukliga lätta båtar, rodd af fyra Hinduer, att derunder betrakta de
smidiga och seniga gestalternas rörelser, och lyssna till deras af lifliga
miner och åtbörder beledsagade samtal, hvilka stundom afbrötos för
att lemna tillfälle till en slags entonig, men ganska behaglig sång.
Denna var indelad i stämmor och repriser, som aflöste hvarandra, och
stundom inföllo alla karlarne på en gång, alltid i ypperlig takt med
årornas snabba rörelser. Man tyckte alltid att man kom för snart
fram till målet för sin färd.
Vi nämna blott i korthet de olika folkstammar, hvaraf inskränktare
antal individer här finnas, såsom Cingaleser, Siameser,
Cochin-chineser, Tagaler, Araber, Parsis, m. fl., för att öfvergå till Malajerna.
Luzons malajiska befolkning är betydligt upplyftad genom ett par
seklers, om ock ofullkomlig civilisation, och vi tyckte oss i Javanesens
utseende finna träldomens uttryck, men här ser man den halfvilda
Malajen i temligen oförfalskadt tillstånd. Han är nästan utan
undantag liten och späd till vexten, men saknar ej muskelkraft, hvarpå
bristen äfven till betydlig del ersattes genom mycken smidighet och
vighet. Som han föga mödar sig med arbete, äro hans händer serdeles
fina och små. De gulaktiga hvitögonen, den platta näsan och den
breda munnen, som gemenligen är nedsudlad af betel, bilda ej något
intagande helt, och det ligger någonting dolskt och dystert i hans
skumma blick. Qvinnorna äro, nästan utan undantag, afskyvärda.
Lättja och sorglöshet äro hufvuddragen i Malajens karakter: han umbär
heldre än han genom arbete fyller sina behof, och trifves bättre på
hafvet och i dess närhet, än inne i landet. Han är mycket begifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
