Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Kokosöarna, Mauritius och Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De skuggrika, fuktiga gångarna, på hvilka mosslupna stenbänkar
stodo, tycktes ej vara flitigt trampade af menniskofötter, och gåfvo ett
intryck af stillhet och ”tendre mélancolie”, sådan som uttalar sig i
Paul och Virginie.
Söderut från staden har ön tt helt annat utseende.
Strandremsan är här helt smal, från bergskedjan i öns midt utspringa åsar
nästan ända till hafvet, och i de djupa klyftorna mellan dem
framstörta brusande åar. Vi tillbragte några timmar på en i denna trakt
belägen villa, tillhörig herr Carter, föreståndare för det betydande
handelshuset Blyth Brothers & C:o, till hvilket fregatten var adresserad
för sina penningebehof. Denna villa ligger helt nära Grande Rivière,
som på detta ställe gör ett fall af öfver hundra fots höjd. Det
skummande vattnet mellan de rika löfmassorna, hvaraf de branta stränderna
höljas, bilda en obeskrifligt vacker tafla, den vi dock fingo se under
oförmånliga omständigheter, emedan himmeln var molnbetäckt och ett
starkt regn, som kort förut fallit, gjorde vandringen bland träd och
buskar något obehaglig, i synnerhet som jordmånens sega lera i stora
klumpar fäste sig vid fötterna. Sidorna af dalen eller klyftan, i
hvilken floden flyter, äro så branta att man endast med lifsfara kan klättra
upp- eller nedföre dem, och ingen bro leder deröfver, så att herr
Carter är nödsakad att fara ända in till staden för att komma till sin
kompanions på andra sidan floden liggande landthus, det vill säga
färdas tre svenska mil för att tillryggalägga ett afstånd, som i rät
linie ej uppgår till en fjerdingsväg. Vextligheten är öfverallt yppig,
vi vandrade under hela alléer af mango, advokatpäron och andra
fruktträd, hvilka likasom alla andra planteringar vattnades genom
från de nedrinnande bäckarna ledda rännor, som äfven förse husen
med nödigt vatten. För detta behof tager man så mycket man
behagar, men på planteringarne fördelas vattentillgången enligt stadgad
ordning, och det tillses noga att kläder ej tvättas bredvid rännorna.
Det skulle varit serdeles nojsamt att vistas ett par dagar i denna sköna
trakt, men fregattens korta uppehåll på stället tillät ej något sådant.
Den utan tvifvel behagligaste, fast äfven besvärligaste vandring
vi företogo var till spetsen af La Pouce. I och för sig sjelf är den
väl ej mycket mödosam, men den blef det genom det dagen förut
fallna regnet, som gjort backarna hala, och lemnat hela massor af
vatten i de täta buskar, hvarigenom man närmast toppen har att leta
sig fram. Man lemnar staden öfver Champ de Mars och passerar
förbi några täcka, af buskar och blommor omgifna hus, öfver ett par
små backar, hvarest cactushäckar erbjuda sina förrädiska frukter, och
kommer så på en sakta sluttande väg, som dock snart blir brantare,
och upphör att vara farbar för åkdon. Till venster har man en djup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
