Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Kokosöarna, Mauritius och Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogbevuxen dalgång, till höger en brant bergvägg, mellan hvilken
och vägen är en skogsdunge af frodiga, fast ej höga träd. Man
träffar här ofta markattor, hvilka vid vandrarens ankomst med otrolig
snabbhet klättra uppföre branten, kastande sig från buske till buske.
Äfven för den i botaniken okunniga visar det sig att man här
omgifves af en vegetation, som väsendtligen skiljer sig från låglandets.
Vi hade i en resebeskrifning kort förut läst att Mauritius till sin
natur är ett medelting mellan Tahiti och Galapagos-Öarna, men ej fästat
oss mycket vid detta uttryck; här var det dock omöjligt att ej blifva
Öfverraskad af de närmast omgifvande föremålens likhet med dem på
de fruktbarare delarna af Floriana, och att denna likhet ej är alldeles
skenbar, bevisas deraf att mag. Andersson här träffade åtskilliga på
nämnde öar funna vexter, flera än på något annat ställe vi besökt.
Bergens skarpa kammar påminte deremot om Tahiti, men voro ej så
höljda af grönska som der. Endast få foglar syntes, men en art
stora snäckor kröpo i mängd på den fuktiga marken. Allt som man
kom längre uppåt blir vägen brantare tills man på skuldran af den
ås, från hvilken La Pouce uppsticker, åter kommer på slät väg, som
dock snart bär brant utföre till den vidsträckta slätten i öns midt,
kring hvilken bergåsarne bilda en naturlig vall, och gifva det hela
utseende af en enda ofantlig krater, som dock ej på århundraden,
eller sannolikt årtusenden, kan hafva varit i verksamhet. Man viker
nu af från vägen och inträder i en tät skogsdunge af buskar och
mindre träd, hopsnärjda af rankor och ormbunkar, genom hvilka en
smal gångväg leder i slingrande krokar. Allt som man stiger högre
blifva träden mera förvridna och hoptofvade, men när man slutligen
nalkas sjelfva den uppskjutande käglan, glesnar skogen helt hastigt.
Man klättrar nu uppföre den branta sluttningens stenar, mellan hvilka
vexa små örter och gräs af ganska nordiskt utseende, och befinner
sig slutligen uppe på den trånga yta, som bildar spetsen, och ej just
lemnar utrymme åt något talrikt sällskap. Passadvinden svepte frisk
häromkring och temperaturen var så angenäm som möjligt.
Den utsigt La Pouce från sin spets erbjuder öfverträffas ej lätt i
rikedom och skönhet. Det ej en half mil aflägsna Port Louis tyckes
ligga under ens fötter, och åt motsatt håll, åt öster, utbreder sig den
nyssnämnde slätten i den herrligaste grönska, på afstånd begränsad
af berg, mellan hvilkas mellanrum hafvet ses framskymta. Åt norr
höjer Peter Both trotsigt sin hjessa ur ett böljande haf af skiftande
gröna löfmassor, och de bredvid honom liggande klipporna tyckas
sträfva efter att hinna honom i formens djerfhet. At söder sträcker
sig en lång ås, hvars kala kam är så tunn, att man tycker sig kunna
rida grensle på den. Nalkas man at nordvest-kanten af den lilla yta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
