Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hedvig Christina Elisabeth (Betty) Almlöf - Alridge, Ira
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dotter af Isaak de Broen. Eedan vid fem
års ålder uppträdde Betty Deland, på fru
Erikssons recett, som Otto i "Johanna af
Montfaucon" på kungl, teatern i
Stockholm och väckte liflig beundran hos de
angenämt öfverraskade åskådarne, men
den egentliga verksamheten som
sjelfständig konstnär började hon 1847, då hon i
Upsala spelade Anais i "Debutanten och
hennes far". Fostrad i sin faders
allvarliga skola, lärde Betty Deland sig tidigt
att så hängifva sig åt konsten, att hon
för den var beredd att ständigt bringa
offret af sitt eget "jag", att aldrig sträfva
efter roller, i hvilka ungdom, fägring och
andra yttre egenskaper kunde besticka
åskådarne, ehuru hon äfven i sådana
roller tillfredsstälde åskådarne, utan att
framför allt söka lösa rent konstnärliga
uppgifter. Bedan vid sin faders
teatersällskap utförde hon ett mycket stort |
antal roller — man uppgifver öfver 300 I
— i komedier och vådeviller, i hvilka
senare hennes icke stora, men ganska
täcka sångröst gjorde sig behagligt
gällande. Jemte Knut Almlöf, med
hvilken hon 1857 ingick äktenskap, arbetade
lion strängt och samvetsgrant i konstens
tjenst. Sanningen i konsten hade detta
konstnärspar uppstält som sitt mål, och
dit sträfvade de ständigt. Efter inträdet,
1861, vid d. v. Mindre teatern i
Stockholm, vände sig Betty Almlöf allt mera
till karakt er sr ollerna och ännu-mera
utbildade hon sig på detta område, sedan
hon, jemte sin man, öfvergått till den
kungl, scenen, der hon, ännu vid unga
år, gaf de mest omvexlande bilder, än af
en verldsdam, än af en bondqvinna, än
af koketten, subretten, hertiginnan, hexan,
m. fl., m. fl. Från spellistan vid den kungl,
scenen måste nämnas hennes fru
Serpentin i "Den gifte mannen i staden och på
landet", Emilia i "Othello",
enkedrottningen i "Carl XI", Bélise i "Lärdt folk i
stubb", fru Dupuis i "Ett hem",
gumman Fadette i "Syrsan", hertiginnan
Marl-borough i "Ett glas vatten", Dorine i
"Tartuffe", Angelika i "Slägtingar", fru
Girodet i "Onkelns testamente", fru von der I
Strass i "Onda tungor", modern i
"Fröken Elisabet", Frosine i "Den girige",
Monica i ."Evas systrar", madam
Rundholmen i "De ungas förbund", amman i
"Borneo och Julia", den gamla
hertiginnan i "Sällskap der man har tråkigt",
m. fl. När man för minnet framkallar alla
de olika karakterer, som denna
skådespelerska framstälde på scenen, måste mani
det varmhjertade först erinra sig hennes
fru Monioa i "Evas systrar", liksom
hennes återgifvande af moderns roll i
"Fröken Elisabet" var kanske den mest
utpräglade bild af den svenska
allmogetypen. Det komiska området var hennes
förnämsta, men att hon med framgång
kunde återgifva roller af djupt allvarlig
beskaffenhet, derpå var, bland andra,
hennes fru von der Strass i "Onda tungor"
ett vackert prof. Såsom motsats dertill
stå hennes qvicka Dorine i "Tartuffe" och
den af den saftigaste komik utmärkta
madam Bunrdholmen i "De ungas
förbund".
I fulla styrkan af ett rikt
konstnärsskap afled hon den 1 april 1882.
Alridge, Ira, skådespelare, född i
Bolair i staten Maryland i Nord-Amerika,
der hans fader, infödd afrikan af
negerras, var kyrkoherde i en negerförsamling.
Ira, också fullständig neger, hvars
födelseår uppgifves olika, än 1805, än 1810,
bestämdes också för den presterliga banan,
men kände oemotståndlig håg för teatern
och uppträdde först på en sällskapsteater
i New-York, der han vann ofantligt
bifall. Föreställningarna förbjödos slutligen
af polisen, enär hyllandet af en neger då
för tiden ansågs som obehörigt, och dessa
föreställningar tyckas äfven hafva gifvit
anledning till bullersamma uppträden. A.
såg sig tvungen att taga tjenst som
vaktmästare vid en af New-Yorks småteatrar.
Enligt en uppgift var A. någon tid
upp-passare åt den berömde engelske
skådespelaren Edmond Kean, då denne, 1826,
gaf gästroller i Nord-Amerika, och skall
hafva följt Kean till Europa. Enligt hvad
andra påstå, skall A:s fader hafva, 1833,
skickat honom till England för att der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
