Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artot, Desirée - AskevoId, Anders - Auer, Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Artôt, Desirée, en af nyare tiders
förnämsta sångerskor, brorsdotter till den
berömde violinisten A. J. Montagny
Artot, föddes i Bruxelles 1839 (enligt
"andra uppgifter 1837 i Frankrike), hvarest
hennes fader var anstäld som hof kapell ist.
Fadern blef hennes förste lärare,
hvarefter hon vid konservatorierna i Bruxelles
och Paris vidare fullföljde sina
musikaliska studier. Begåfvad med varm kärlek
till sin konst, parad med en sällsynt flit,,
har hon i första hand fru Pauline
Viar–dot-Garcia att tacka för den storartade
utbildning hennes röst vunnit. Hon
uppträdde först 1857 och följande år på
konserter i London, på Stora operan i "Paris,
i Bruxelles och Milano, och vann mycket
bifall, dock utan att väcka någon större
uppmärksamhet. Det var i Berlin 1859,
der hon var anstäld vid Lorinis italienska
operasällskap, som hennes stjerna
uppgick. Den obekanta primadonnan blef i
början emottagen med visst misstroende
och köld, men inom kort hade hon
eröfrat sin publik, och den entusiasm hon
snart väckte kan endast jemföras med
Henriette Sontags föregående triumfer.
Den utspelta operan "Barberaren i
Sevilla" fick genom Artéts mästerliga
utförande af Bosinas parti ny
dragningskraft och blef en af Victoriateaterns bästa
kassapjeser. Samma framgång vann hon
som "Cenerentola", "Regementets dotter",
Leonora i "Troubaduren", m. fl. roller. Sin
fasta anställning i Beilin lemnade hon
1860 för att som gäst uppträda på de
förnämsta teatrar i Tyskland, England,
Belgien, men förnämligast i Ryssland, der
lion 1869 gifte sig med barytonsångaren
Padilla y Bamos. Båda äro sedan dess
framstående prydnader vid Mer ellis
italienska operasällskap, som omvexlande
uppträder i Warschau, Moskwa och
Petersburg.
Hennes röst är en stark och fyllig
mezzosopran, men det är mindre hennes stämma
än hennes innerliga och musikaliska
föredrag, som rycker åhöraren med sig.
Hennes koloratur är uppdrifven till den största
färdighet, men hon intager än mer genom
sina kantabla egenskaper. Hennes
förnämsta partier äro förutom de ofvan nämda:
Donna Anna i "Don J uan", Margaretha
i "Faust", Leonora, Violetta i "Traviata",
Julia i "Borneo", Angela i "Svarta
domi-non", o. • s. v. Hon har, i sällskap med
sin man, tvänne gånger, senast 1883,
konserterat i Stockholm.
AskevoId, Anders, norsk djurmålare,
är född 1834 i Askevolds pastorat i
Bergens stift. Bedan tidigt utvecklades hans
lanlag så mycket, att sockneboarne, ehuru
allt annat än rika, beslöto att
understödja honom och skickade honom 1855
till Dusseldorf, der han arbetade under
Gudes ledning och med den
förutsättningen, att han skulle blifva
landskapsmå-målare» Mer och mer utvecklade sig dock
hans förkärlek för framställningar af
djurens lif, och för att ytterligare utveckla
sig i denna riktning begaf han sig till
Paris. Lifvet på de norska fjellsätrarne
är det hufvudsakliga föremålet för hans
taflor; de djur, som väsentligen framgå
ur hans pensel, äro kor och getter,
insatta i ett förträffligt landskapsstaffage —
endast de menskliga figurer, som han
stundom inför i sina taflor, ha icke
alltid velat rätt lyckas. 1866 uppslog A.
sin bostad i staden Bergen, och sedan
han der sett ett eller flere af Fr. Voltz’
arbeten, tog han Voltz till mönster, och
i denna nya genre lemnade han
åtskilliga förträffliga taflor, tills han 1877
flyttade till Munchen och sedan till
Dusseldorf. Det är i synnerhet varma, solrika
sommardagar, då korna gå i vattnet för
att svalka sig, eller stundom, när den
nedgående solen färgar sätervallen med
sitt guld, och kreaturen återvända hem
till natten, som utgöra föremålen för hans
taflor, hvilka stå i högt anseende, likasom
han vid verldsexpositionen i Wien 1873
erhöll medalj.
Auer, Leopold, violinvirtuos, född den
28 maj 1845 i Veszprim i Ungern,
började sina musikaliska studier vid
konservatorium i Pest, der hans lärare i
violinspelning var Bidley Kohne, och fortsatte
dem 1857—58 vid konservatorium i Wien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
