Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baumeister, Therese, född Ringelhardt - Bautin, premierdansör vid k. teatern - Beauvaliet, Pierre Francois - Beavis, Richard - Beck, Johan Nepomuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baumeister, Therese, född Ringelhardt
i Bremen 1819, den föregåendes
hustru, tysk sångerska; uppträdde på
många ställen i Tyskland och vann öfver
allt bifall.
Bautin, premierdansör vid k. teatern i
Stockholm 1801—1803, debuterade i
balletten "Zelimar eller de bägge älskarne"
den 11 december 1800, lofordades för sin
behagfulla lätthet och för den färd.ghet,
hvarmed han gjorde piruetter. Var sedan
ett par år anstäld vid k. teatern i
Köpenhamn.
Beauvaliet, Pierre Francois, fransk
skådespelare, född i Pithiviers 1801;
egnade sig först åt målning och var Paul
Delaroche’s lärjunge. Uppmuntrad af
Casimir Delavigne att göra sig till
skådespelare, antogs han till elev vid
konservatoriet och debuterade sedan på Odéon,
hvarifrån han, 1827, öfvergick till Ambigu,
der han med framgång uppträdde i flere
hemska dramer. År 1830 anstäldes han
vid Théâtre-Francais, der han, sedan han
hunnit vänja sig af med de romantiska
vanorna från boulevardteatern, vardt den
förnämste tragikern och uppträdde i alla
de klassiska franska sorgespelen, men
sedan äfven i nyare sådana samt till och
med i komedien. År 1839 utnämdes han
till professor vid konservatoriet. Han
uppträdde äfven som författare, och bland
hans arbeten för scenen nämnas "Cain",
dram i 2 akter, som han, 1830, skref till
samman med Dovesne, samt "Robert
Bruce", sorgespel i 5 akter, och "Le
dernier Abencerago", sorgespel i 3 akter.
Död 1873.
Beavis, Richard, engelsk djur- och
landskapsmålare, född 1824. År 1846 kom
han i ritskolan i Sommersethouse i
London, der han under ledning af Alfred
George Stevens (död 1875) gjorde stora
framsteg, men också måste arbeta för
sitt dagliga bröd, ända tills dekoratören
Trollope år 1850 engagerade honom för
ritningar och dekorativai arbeten. I 13
års tid stannade han hos honom, men
kunde dervid äfven idka målning i
vattenfärger och olja. År 1862 exponerade
han tvänne taflor, som vunno stort
bifall. Uppmuntrad derigenom, lemnade
han 1863 ett landskap från södra Wales
och framträdde slutligen 1865 med sitt
arbete i det fack, der han vunnit sitt
konstnärsrykte: skildringen af lifvet bland
menniskor och djur vid kusterna. Det
var ett militäriskt tåg på ön Jersey.
Som produkt af fortsatta studier i
Boulogne och Holland 1870—73 må nämnas
flere kustbilder, uppdragandet af en
fiskarebåt med förträffligt utförda hästar,
plöjning på hösten vid regnväder (1871),
vrak vid franska kusten m. m I hörjan
på 1875 gjorde han af helsoskäl en resa
till Kairo och besökte äfven Palestina och
medförde som frukter af denna resa de
stora taflorna: en beduinkaravan på
vägen till berget Sinai, plöjning i nedre
Egypten och pilgrimer på vägen till
Mekka.
Beck, Johan Nepomuk, en af
Tysklands förnämsta nuvarande
barytonsångare, född i Pest i Ungern den 5 maj 1822.
Redan som yngling intresserades han i hög
grad af musikaliska öfningar, och han
ingick som ledamot i en af Pests
sångföreningar. Der hörde honom de båda
sångarne Erl och Formes från Wien, hvilka,
förtjusta i hans kolossala röst, öfvertalade
honom att helt och hållet egna sig åt
konsten. Hans debut i Pest som Richard
i "Puritanerna" lyckades öfver förväntan
och förskaffade honom anställning vid
kejserliga hofoperan i Wien. Hans framgång
der i den anspråkslösa rollen som förste
talaren i "Trollflöjten" bestämde honom
för att företrädesvis egna sina studier åt
de klassiska mästarne. Han har sedan
omvexlande sjungit i Hamburg, Bremen,
Köln, Düsseldorf med flere tyska städer,
samt i Frankfurt am Main, der han 1851
var anstäld, men stannade endast tvänne
år för att 1853 emottaga ett lysande
anbud från Wiener hofoperan, hvars prydnad
han sedan dess fortfarande varit. Becks
röst är en djup basbaryton, hvars toner
från de lägsta till de högsta utmärka sig
i genom sin jemnhet och mjukhet. Tillika
står han mycket högt som skådespelare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
