- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
36

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergström, Gustaf - Bernardelli - Bernhardt, Rosine Bernard - Berton, Charles Francisque Montan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i "Ett resande teatersällskap", Alidor i
"Kesan till Kina", Dardanell i "Dardanell
och hans upptåg på landet",
fängelsedirektören i "Läderlappen", Passepartout i
"Jorden rundt", Kautschukoff "Fatinitza",
titelrollerna i "En kinkblåsa", "Kochus
Pumpernickel" och "Kalle Pettersson",
Prunelles i "Låtom oss skiljas",
skräddaren i "Den nye bibliotekarien",
sjötullsvaktmästaren i "Frun af stånd och frun
i ståndet", David Mayer i "Pelle
Grönlunds bryggeri", m. fl. Alla dessa roller
äro lika gladt uppfattade och utförda
med samma godmodiga komik.

Bernardelli, italiensk balettmästare i
Moskwa, död 1832. Hans två döttrar
voro första dansöser vid storhertigliga
teatern i Schwerin.

Bernhardt, Rosine Bernard, kallad
Sarah, fransk skådespelerska, född den 22
oktober 1844, uppfostrad i kloster; intogs
i konservatoriet i Paris 1858 och fick till
lärare Samson och Provost. Hon
debuterade, 1863, på Théâtre-Francais i
Iphigenies roll i Racines "Iphigénie en
Aulide", men vardt föga bemärkt. Hennes
andra roll var Valérie i Scribes och
Mélesvilles komedi "Valérie", men ej heller
i den rollen lyckades hon tillvinna sig
någon synnerlig uppmärksamhet. Hon
uppträdde någon kort tid på Gymnase,
hvarefter hon på Porte-Saint-Martin, 1866,
spelade i "Biche au bois", men först efter
sitt inträde vid Odéon började hon få
framgång. Hennes Zancho i Coppés "Passant"
och ännn mera hennes drottning i Victor
Hugos "Ruy-Blas" visade, att det äkta
konstnärsskapet fans hos henne. Hon
återvände till Théâtre-Francais i fullkomlig
utveckling af en stor, sympatisk och
ursprungsfrisk begåfning, och den 6
november 1872 debuterade hon å nyo på
jordens förnämsta scen, i Alexandre Dumas’
"Mademoiselle de Belle-Isle", och väckte
stort bifall. Några veckor derefter var
bifallet ännu större, då hon med sällsynt
behag utförde Julias roll i Racines
"Britannicus". Derpå följde triumf på triumf i
"Dalila" och "1’Absent" samt synnerligen i
"le Sphinx". Hon har för öfrigt spelat och
hänryckt allmänheten i "Phédre", "Zaïre"
och "Fille de Roland", med stor framgång
gifvit Cherubins roll i "le Mariage de
Figaro" samt satt kronan på verket såsom
Donna Sol i "Hernani", otvifvelaktigt den
förnämsta af alla hennes stora uppgifter.
Med skäl kan mot Sarah Bernhardt
anmärkas, att hon är nyckfull äfven på
tiljan, och att det inträffar, att hon
afsigtligt vårdslösar en roll samt stundom
bryter mot ett godt samspels fordringar, och
icke underordnar sig, hvad som af den
enskilde kräfves för att bidraga till
fullständig hel verkan. Men så länge hon
sjelf är i "action" på scenen i en roll,
som fullständigt intresserar henne, är
hennes konstnärsskap af första ordningen,
rycker åskådaren med sig och varder ej
sällan af öfverväldigande verkan. Ehuru
ovanligt smärt, är hennes figur behaglig,
I hennes ansigte intagande och mycket
uttrycksfullt; hennes åtbörder äro måttfulla
och naturliga; hållningen är i allmänhet
utmärkt för detta lediga och fria, men
"distingué", som så få konstnärer hafva
i sin makt; hennes framsägande af rollen
är klart, tydligt, alltid fritt från
öfverdrifter eller svagheter, och hennes röst
är ovanligt vacker. För öfrigt är hon en
lika öfverspänd och svärmisk, som
mångsidigt begåfvad och mångfrestande
konstnärsnatur, något litet skrifts tällarinna,
ännu mera bildhuggare och för öfrigt litet
af hvarje i de sköna konsterna. Några af
hennes porträttbyster, t. ex. de som voro
utstälda i "salongen" 1878, visa mycken
begåfning på äfven det området.

Efter att, 1881, hafva brutit med
Théâtre-Francais, reste Sarah Bernhardt och
gaf gästföreställningar i Europa och
Amerika. Hon besökte också Köpenhamn.
Mot slutet af 1882 uppträdde hon åter i
Paris, då på Vaudeville och skapade
titelrollen i Victorien Sardous "Fédora", i
hvilken roll — jemte den enkom för henne
skrifna pantomimen "Pierrot Assassin" —
hon i slutet af maj och början af juni
1883 under utomordentligt bifall
uppträdde på Stora teatern i Stockholm.

Berton, Charles Francisque Montan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:44:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free