Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boström, Linda - Bottesini, Giovanni - Bouguereau, William Adophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Fjärilsfebern", Mathilda i "De nygifta",
hertiginnan i "Tråkigt sällskap", fru Linde
i "Ett dockhem" och hertiginnan i
"Richard Sheridan". — Gift sedan 1863 med
skådespelaren August Teodor Boström,
född i Stockholm den 28 dec. 1829, död
i Göteborg den 24 nov. 1876, en ganska
god karaktersskådespelare, bland hvars
mera framstående roller torde få räknas
Gavaut i "Gavaut, Minard & komp.",
Fromont i "Fregattkaptenen", Peter
Teazle i "Tadelskolan" m. fl.
Bottesini, Giovanni, antagligen den
störste virtuos på kontrabas, som hittills
funnits i verlden, och tillika en
framstående komponist. Han föddes den 24 dec.
1823 i Cremona och egnade sig i sin första
ungdom åt violinspel. År 1836 blef han elev
vid musikskolan i Mainz och erhöll der
nndervisning i kontrabasspelning af Bossi
och i komposition af Basily och Vaccaj.
Efter slutade studier började han 1840 sina
konstresor och väckte öfverallt den
oerhördaste förvåning och beundran. Hvad
som till en del kan förklara den
mirakulösa färdighet, han utvecklar på sitt stora
och otympliga instrument, som egentligen
blott egnar sig för orkesterspel, är, att
den kontrabas, han begagnar, är något
mindre än vanliga, försedd med tunnare
strängar och sålunda ett mellanting
mellan violoncellen och kontrabasen. Han har
som virtuos på sitt instrument
konserterat öfver hela Europa och Amerika och
öfverallt, särdeles i England och
Frankrike, väckt det enormaste uppseende
genom sin öfverraskande färdighet, sin
öfverlägsenhet i passager och löpningar, sin
stora och granna ton samt sitt smakfulla
och musikaliska föredrag. Med rätta har
man kallat honom kontrabasens
Paganini, ty med sitt återgifvande af
Paganinis "Carnevale de Venise" kunde han
lugnt ställa sig i bredd med verldens
största violinister. Äfven Sverige besökte
han 1877.
Han har längre eller kortare tid varit
anstäld som kapellmästare vid flera olika
italienska operasällskap, nämligen: 1846
i Havanna, 1855 vid Italienska operan i
Paris, 1861 vid Teatro Bellini i Palermo
och 1863 i Barcelona. Härefter bosatte
han sig i Florens för att helt och hållet
kunna egna sin tid åt komposition. Efter
att förut hafva skrifvit åtskilliga operor,
bland dem "Christofero Colombo",
"Lassedio di Firenze", "Il diavolo delia notto"
och "Marion Delorme", har han
sedermera nästan uteslutande skrifvit
sinfonier, ouverturer, qvartetter och sånger,
hvilka i synnerhet i Italien äro högt
värderade. Vid en musiktäflan i Mainz
erhöll han för en ouverture första priset.
Naturligtvis har Bottesini under ett
föregående skede af sitt lif dessutom skrifvit
en mängd kompositioner för sitt
instrument, konserter, fantasier o. s. v. I
januari 1871 var han jemte ett italienskt
operasällskap anstäld vid Lyceumteatern
i London och uppförde der sin 4 akters
opera "Ali Baba". Han har nyligen (i
nov. 1882) fullbordat en operaidyll
"Nerina" med text af hertigen af Prota,
hvilken opera först skulle uppföras i hertigens
palats i Bivona.
Bouguereau, William Adolphe, fransk
historiemålare, född 1825. I Paris blef
han Picots lärjunge och besökte från år
1843 École des beaux-arts. År 1850
erhöll han Prix de Rome och hemsände
derefter flere taflor, bland hvilka 1854
en: den heliga Cecilias lik bäres in i
katakomberna, väckte stort uppseende.
Denna tafla kom jemte de senare:
Philomele med Prokne (1861) och Mater
afflictorum (1877) till museet i Luxembourg. De
hafva, liksom hans kyrkotaflor, en viss
stilens och formernas storhet och värdighet,
äro förträffligt tecknade och modellerade,
men temligen fattiga på fantasi och känsla.
Ofta framställer han den menskliga
kroppen i ohöljd skönhet, t. ex. i de
mytologiska taflorna: Venus smekande den
sårade Amor (1859), Faun och bacchantinna
(1863, museet i Bordeaux) eller han
lemnar enkla grupper af ideella figurer,
såsom: den första striden och freden (1861)
och Caritas. Han har erhållit många
uppdrag till dekorativa arbeten och
väggmålningar i Paris, som han utfört med sto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
