- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
65

(1887) [MARC] With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cabanel, Alexandre - Cabat, Nicolas Louis - Calame, Jean Baptiste Arthur - Calderon, Philip Hermogenes - Calvi, Pietro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

renaissancetiden i "Den florentinske poeten"
(1861), en tafla af ädel, elegisk stämning.
Men största bifallet vann han, då han
framstälde den nakna menskliga
gestaltens skönhet med det sinliga lifvets
värme, så t. ex. hans af en faun bortförda
nymf (1861); hans förnämsta arbete:
Venus’ födelse (1863) och syndafallet. Hans
"Floras triumf" utgör en oval
takmålning för en plafond i Louvren, den visar
stor skönhet i formerna, men utmärker
sig ej genom fantasi och känsla. Äfven
hans 1870 exponerade Francesca da
Riminis och Paolo Malatestas död
(Luxembourgs museum) visade vid all
sorgfällighet i utförandet dock en allt för
teatralisk komposition. Som
porträttmålare är han mindre omtyckt inom
männens verld (Napoleon III:s och minister
Rouhers porträtt) än i qvinnornas, som
han förstår att återgifva med finhet och
grace. År 1863 blef han efter Horace
Vernet medlem af Institut de France.

Cabat, Nicolas Louis, fransk
landskapsmålare, född 1812, den förste bland
grundläggarne af det naturalistiska
stämningslandskapet i Frankrike, hvilka på
tretiotalet bröto en bana för denna
riktning. Hans teckning är fast och säker,
hans kolorit är djup och mättad, i
synnerhet i luften och i skogarnes friska
grönska; men effekten uppnås ofta blott
med möda. Af detta slag äro: dammen
vid Villa d’Avray (1834) och höstaftonen
(båda i Luxembourgs museum), likaså
en vinterdag (1836). Mot slutet af
1830-talet for han till Italien, der han ändrade
sin åskådning så till vida, som han med
sitt förra manér sökte förena en
idealiserande riktning, som visserligen icke
alltid lyckades; emellanåt begagnade han
sig af ett bibliskt staffage. Till dessa
taflor från hans italienska tid höra: en
gata i dalen Narni, den unge Tobias och
engeln, sjön vid Nemi, lärjungarne i
Emaus o. s. v. Slutligen återvände han
omkring 1860 till sitt första manér och
utförde bland annat: Seinens stränder
vid Croissy, en källa i skogen (1864),
full af djup, sann känsla, med flera
arbeten.

Calame, Jean Baptiste Arthur,
landskapsmålare, född 1843 i Génève, son
till den äfven bekante Alexandre C., blef
till en början faderns elev och utbildades
åren 1864—1866 i Düsseldorf under
Ossvald Achenbach. För sina utomordentligt
poetiska landskap, hvilkas linieteckning
i synnerhet berömmes jemte luftens
skickliga behandling, reste han flere gånger
till Italien och tog derifrån sina motiv,
t. ex. hamn vid Medelhafvets kust, kust
efter stormen, Golfen vid Neapel, kusten
vid Bordighera etc.

Calderon, Philip Hermogenes,
engelsk genremålare af spansk härkomst,
född 1833 i Poitiers, kom 1846 till
London, hvarest han snart derefter blef Leighs
lärjunge. Sedan studerade han i Paris
i Picots atelier och gjorde upprepade
gånger resor genom nästan hela
Frankrike. Han gjorde en lycklig debut med
"Det brutna löftet", som år 1857 genom
sin sentimentalitet tillvann honom
publikens ynnest, sedan följde derpå under
årens lopp en betydlig mängd af
genretaflor, som äro mycket natursanna,
friska i framställningen och kraftigt målade
samt i sin mångfald vitna om en rik
känsla. Till de vigtigaste bland de äldre
höra: fångvaktarens dotter (1858),
giftermålsanbudet (1861), engelska ambassaden
i Paris på aftonen före Bartholomeidagen
(1863), och i synnerhet år 1871 ett af
hans förnämsta verk: "Hvarthän?" På
sjuttiotalet målade han: serenaden i
månskenet efter slaget, frukthandlaren (1877),
la gloire de Dijon (1878). Bland de sju
taflor, han 1878 exponerade i Paris, fäste
man sig särskildt vid en: "modern med
sin lille son vid sin fallne makes
paradsäng". Ar 1867 blef han medlem af
akademien och erhöll på verldsutställningen
i Paris som den ende engelske
konstnären guldmedaljen för sin engelska
ambassaden.

Calvi, Pietro, italiensk bildhuggare,
född 1833 i Milano, erhöll sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:44:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free