Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dannström, Johan Isidor - Dardel, Fritz Ludvig - David, Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydande roller, bland andra som Don Juan,
Almaviva i "Barberaren" samt Figaro i
"Figaros bröllop". Samtidigt med Jenny
Lind lemnade han 1844 operan i
Stockholm för att i Paris ytterligare idka
sångstudier under den berömde Manuel
Garcias ledning; derefter har han företagit
flere andra utrikes resor, bland dem
äfven en till Nordamerika, men mesta tiden
har han vistats i Stockholm, der han
egnat sig åt sångundervisning samt
grundat Stockholms största
pianoinstrumenthandel.
Som kompositör har Dannström varit
mycket produktiv. Hans största arbeten
torde vara operetten "Crispinos
giftermål", som i november 1878 uppfördes å
Göteborgs nya teater, samt sångspelen
"Skomakaren och hans fru" (1847), "Herr
och fru Tapperman" (1848) samt
"Lordens rock" (1861). Dessutom har han
utgifvit en sångskola, som af kännare högt
värderas, samt en mängd sånger,
hvaribland ett häfte belönts af musikaliska
konstföreningen, för en à två röster, af
hvilka många, äfven i utlandet, vunnit
stor popularitet.
Dardel, Fritz Ludvig, öfverintendent,
tecknare, född 1817 i Neuchâtel, blef 1837
underlöjtnant vid Svea lifgarde, vid
hvilket regemente han slutligen befordrades
till major, samt utnämdes, 1862, till
öfverstelöjtnant i armén. Han blef 1850
adjutant hos kronprinsen Karl, var
1858—1862 militärattaché i Paris, blef 1864
kabinettskammarherre hos Karl XV och
s. å. öfverintendent och preses i
akademien för de fria konsterna, af hvilken
han 1861 valdes till hedersledamot.
Såsom akademiens preses, ordförande i
Nationalmusei nämd och personlig vän till
den konstälskande konung Karl, har D.
på mångahanda sätt gagnat den svenska
konsten. Det var under hans ledning,
som Stockholms konstförening
ombildades till hvad den nu är, och för
konsthandtverkets höjande har han arbetat
genom att först väcka förslag om och
sedan taga verksam del i upprättandet
af svenska slöjdföreningens
konstindustrimuseum i Stockholm. Vid de senare årens
stora konstutställningar i Europa (1867,
1871, 1873 och 1878) samt i Filadelfia
(1876) har han derjemte, dels som
ordförande för utställningskomitéerna, dels
som juryman, verkat i svenska
konstnärernas intresse. För konsten och
konstindustrien på den internationella
utställningen i London, utgaf han en särskild
redogörelse 1872. Sjelf har D. någon tid
studerat i Paris på Léon Cogniet’s och
i Eugène Lami’s atelierer, och är, på
konstens område, en begåfvad dilettant, som
med förkärlek egnat sig åt
karikatyrteckning. För de två första årgångarna af
"Ny Illustrerad Tidning" (1865—1866)
ritade han, tillsammans med J. F. Höckert,
karikatyrer under psevdonymen "Stift &
C:o", under hvilket märke D. sedermera
ensam, vid några tillfällen, tecknat för
samma tidning. Dessutom har han
utgifvit många häften litografier:
"Minnen från Stockholm", ritade af D—1 (h.
3—5, 1841—1844; h. 1—2, i förening med
J. A. Cronstedt, 1840-1841), "Teckningar
ur dagens händelser" (ser. A—F, 1848—
1852), "Gubben med skåpet" (1849),
"Familjen Tutings lustresa till Bomarsund"
(1853), "En familj från landet på besök i
hufvudstaden" (1856) och det stora
planschverket: "Svenska och norska arméerna
samt flottorna i deras nuvarande
uniformering" (1—8, 1861—1863). D. erhöll på
begäran afsked från
öfverintendentsbefattningen 1882.
David, Ferdinand, en af Tysklands
mest betydande violinspelare ooh tillika
utmärkt kompositör för sitt instrument,
föddes den 19 januari 1810 i Hamburg,
der han redan vid 10 års ålder uppträdde
offentligt som solospelare. Vid tretton år
blef han elev af Spohr i Kassel och
åtnjöt under trenne år denne mästares
undervisning. I förening med sin syster
Louise, en skicklig pianospelerska,
företog han derefter åtskilliga konstresor, och
anstäldes som violinist vid
Königstädterteatern i Berlin. Trenne år stannade han
der, hvarefter han som förste violinist i
en privat qvartettförening bosatte sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
